”Läkarna trodde knappt att hon skulle nå så här långt…” Anna Holmlund fortsätter att överraska Sverige – efter den fruktansvärda olyckan har hon satt upp ett nytt otroligt mål!

Det finns ögonblick i livet som förändrar precis allting. På bara några sekunder kan framtiden se helt annorlunda ut än den gjorde dagen innan. För den svenska skidstjärnan Anna Holmlund blev en sådan stund början på en lång och oerhört svår kamp. Hon hade varit en av Sveriges mest framgångsrika skicrossåkare, tävlat på högsta internationella nivå och drömt om ännu större framgångar. Men efter en allvarlig olycka förändrades hennes liv på ett sätt som ingen hade kunnat föreställa sig.

Ändå har Anna gång på gång visat att hennes historia inte bara handlar om det som hände i skidbacken. Den handlar också om envishet, tålamod och en vilja att fortsätta framåt, även när vägen tillbaka verkar nästan omöjlig.

För många svenskar är hennes namn fortfarande starkt förknippat med den svenska skidsportens framgångar. Anna var en framstående skicrossåkare och hade etablerat sig bland världens bästa. Hon tog bland annat en bronsmedalj vid OS i Sotji 2014 och visade att hon kunde konkurrera med de allra främsta.

Hon var en idrottare som älskade fart, utmaningar och känslan av att pressa sina egna gränser. Skidbacken var hennes naturliga miljö. Där hade hon byggt upp sin karriär och där hade hon också hittat en stor del av sin identitet.

Men i december 2016 inträffade olyckan som skulle förändra allt.

Under ett träningsåk i italienska Innichen kraschade Anna svårt. Hon drabbades av en allvarlig hjärnskada och fördes till sjukhus. Det som följde blev en lång och komplicerad period med intensivvård och rehabilitering.

För familjen och alla som följde hennes karriär var beskedet fruktansvärt. Den unga idrottskvinnan som tidigare hade tävlat inför stora publiker kämpade nu för att återfå förmågor som de flesta människor använder utan att ens tänka på det.

Det handlade inte längre om medaljer, placeringar eller tävlingstider. Varje litet framsteg kunde bli en stor seger.

Rehabiliteringen blev en central del av Annas nya vardag. Hon behövde arbeta hårt för att återfå styrka och kontroll över kroppen. Det som tidigare hade varit självklart krävde nu träning, upprepning och ett enormt tålamod.

Efter olyckan flyttade hon till Sundsvall, där arbetet med rehabiliteringen fortsatte. Familjen, assistenterna och människorna runt omkring henne blev en viktig del av hennes kamp.

Men Anna var inte någon som tänkte nöja sig med att bara ta sig igenom dagarna. Hon ville fortsätta utvecklas och försöka göra sådant som andra kanske inte hade vågat hoppas på.

Hennes framsteg väckte också uppmärksamhet hos människor som arbetade nära henne. Under rehabiliteringen blev hon starkare och byggde upp sin muskelmassa. Hon tränade regelbundet och arbetade målmedvetet med sin fysiska förmåga.

Ett av de mest uppmärksammade exemplen var träningen i bostadshuset i Sundsvall. Där arbetade hon med att ta sig uppför de nio våningarna till sin lägenhet. För någon annan kunde det kanske låta som en enkel vardaglig aktivitet, men för Anna var det ett betydande träningsmål.

Hennes personliga assistent Jenny Lundberg berättade om hur mycket Anna hade utvecklats. Hon beskrev att Anna hade fått större möjlighet att bestämma över sitt eget liv än vad hon hade haft tidigare. Det var framsteg som till och med överraskade dem som följde hennes rehabilitering på nära håll.

Samtidigt började Anna återvända till några av de miljöer som tidigare hade varit så viktiga för henne. Skidåkningen hade inte försvunnit ur hennes tankar.

Hon hade tidigare berättat om drömmen att få komma tillbaka till skidbacken. Och i februari 2018 fick hon möjlighet att delta i en tävling i Åre tillsammans med sin bror Kalle.

Det var en betydelsefull händelse. Anna deltog i sitski/biski och vann damklassen. För henne handlade det inte enbart om resultatet. Det var också ett tillfälle att återigen känna närheten till sporten som hade varit en så stor del av hennes liv.

Men samtidigt som skidåkningen fortfarande lockade började ett nytt mål ta form.

Den här gången handlade det inte om snö, backar eller att tävla mot andra åkare. I stället riktade Anna blicken mot något helt annat: vatten.

Under rehabiliteringen började hon träna simning. I simbassängen kunde hon arbeta med kroppen på ett nytt sätt och utmana sin uthållighet. Träningen gav henne en möjlighet att fortsätta utvecklas och sätta upp mål som låg framför henne.

När SVT:s Sportnytt besökte henne fick tittarna se hur hon tränade i bassängen. Hon simmade längder på egen hand och visade återigen den beslutsamhet som hade blivit så karakteristisk för hennes rehabilitering.

Det var då hon berättade om sin nya stora utmaning.

Anna ville genomföra Vansbrosimmet.

För den som inte känner till loppet är Vansbrosimmet en av Sveriges mest välkända simtävlingar. Det är också en del av En Svensk Klassiker, ett idrottsprojekt som består av fyra stora lopp: Vansbrosimmet, Vasaloppet, Lidingöloppet och Vätternrundan.

Att genomföra hela klassikern är en stor prestation även för personer som tränar regelbundet. Därför blev Annas ambition särskilt uppmärksammad.

Hon hade redan gått igenom en rehabilitering som krävt enormt mycket arbete. Nu ville hon sätta upp ett nytt mål och se hur långt hon kunde nå.

När hon fick frågan om hon trodde att hon skulle klara Vansbrosimmet svarade hon med en självsäkerhet som säger mycket om hennes inställning.

”Jag tror jag kommer klara det.”

Det var ett kort svar, men bakom orden fanns flera års kamp och en vilja att inte låta olyckan definiera resten av hennes liv.

För Anna var det nya målet ännu ett sätt att visa att hon fortfarande ville utmana sig själv. Hon ville inte bara blicka tillbaka på det hon hade förlorat, utan också se fram emot sådant hon fortfarande kunde uppnå.

Det är viktigt att komma ihåg att vägen efter en allvarlig hjärnskada kan vara lång och oförutsägbar. Alla framsteg kräver arbete, och varje människas rehabilitering ser olika ut. Men Annas historia visar vilken betydelse motivation, stöd och mål kan ha under en sådan resa.

Det var inte säkert när eller om hon skulle kunna ställa upp i Vansbrosimmet. Men själva ambitionen blev en symbol för hennes fortsatta kamp.

Från skidbackarna i Innichen till träningsbassängen i Sundsvall hade hennes liv tagit en helt annan riktning än den hon en gång hade föreställt sig. Ändå fanns idrottsglädjen kvar.

Och kanske är det just det som gör Anna Holmlunds berättelse så stark. Hon har inte valt de omständigheter som förändrade hennes liv, men hon har fortsatt att söka nya möjligheter och sätta upp mål.


För den tidigare skidstjärnan handlade nästa utmaning inte längre om att stå högst på prispallen. Den handlade om att fortsätta framåt, ett simtag i taget.