”Jag får vara tacksam att jag lever” – folkkäre Ted Åström har tvingats amputera ena benet efter en allvarlig inflammation. Nu hoppas han kunna gå igen

För många svenskar är han ett välbekant ansikte från filmer och tv-program som blivit en del av landets underhållningshistoria. Hans roller har fått generationer att skratta, och särskilt minns publiken honom som den olycksdrabbade figuren Olyckan i ”Trazan & Banarne” och som reseledaren Lasse i klassikern ”Sällskapsresan”. Men bakom den välkända skådespelaren har det under lång tid pågått en kamp som publiken inte alltid har sett.

Nu berättar Ted Åström, 81, om ett nytt och mycket svårt hälsobakslag. Efter en akut sjukhusvistelse har han tvingats amputera sitt högra ben nedanför knät. En allvarlig inflammation i knät gjorde att läkarna behövde fatta ett dramatiskt beslut. Situationen var så allvarlig att det fanns risk för kallbrand.

Det som började med en plötslig försämring slutade alltså med en operation som förändrade hans liv.

Ted Åström har själv berättat för Aftonbladet hur snabbt situationen blev allvarlig. Han fick åka in akut till sjukhuset. Där konstaterade läkarna att inflammationen var så omfattande att benet inte gick att rädda. Höger ben amputerades nedanför knät och foten togs bort.

För en människa som under hela sitt liv varit van vid att röra sig fritt är en sådan förändring svår att ta in. Men för Ted Åström handlar det inte bara om att vänja sig vid att kroppen ser annorlunda ut. Han har redan under flera år kämpat med en sjukdom som gjort det allt svårare att gå, hålla balansen och känna marken under fötterna.

Sedan omkring tio år tillbaka lever skådespelaren med polyneuropati, en nervsjukdom som påverkar kroppens perifera nerver. Den kan bland annat orsaka domningar, känselbortfall, smärta och balansproblem. För honom började besvären med en märklig känsla i fötterna. Det kröp, gjorde ont och blev gradvis svårare att röra sig som tidigare.

Han har berättat att han alltid varit en person som sprungit, men att han till slut inte längre kunde göra det. Problemen blev värre med tiden. Det blev lättare att snubbla och svårare att hålla balansen. Så småningom behövde han använda käppar och även rullator.

Det är en stor omställning för någon som tidigare haft en aktiv vardag. Sådant som många tar för givet – att gå en promenad, ta sig fram utan hjälp eller röra sig obehindrat – kan plötsligt kräva planering och ansträngning.

Men den senaste operationen innebar en ännu större förändring. Nu måste Ted Åström förhålla sig till ett liv där han behöver lära sig nya sätt att röra sig och där rehabiliteringen blir en viktig del av vardagen.

Trots det svåra beskedet försöker han hålla fast vid sin positiva inställning. Han beskriver situationen som mycket jobbig, men säger också att han är tacksam över att fortfarande vara vid liv. Han är medveten om sin ålder och vill försöka göra det bästa av det som har hänt.

Det finns också något som ger honom hopp: möjligheten att få en protes.

I intervjun berättar han att han väntar på att rehabiliteringen ska komma i gång. Han hoppas att en modern protes ska kunna hjälpa honom att återfå en del av rörligheten. Han ser inte framtiden som helt mörk, även om han inte försöker förminska hur tungt det som hänt är.

Han berättar att han inte har särskilt mycket ont just nu och beskriver sig själv som en ganska stark människa. Hans inställning är att försöka skaka av sig det som hänt och gå vidare, steg för steg.

Ted Åström hyllar sambon Charlotte efter amputerade benet

Men amputation är inte det enda hälsoproblem som präglat hans år. Även under våren 2026 behövde han vård efter problem med hjärtat. Han drabbades av förmaksflimmer, vilket innebar att hjärtat slog oregelbundet. I samband med detta fick han också lunginflammation och blev inlagd på Ersta sjukhus.

På sjukhuset behandlades hjärtrytmrubbningen med en så kallad ablation. Det är en behandling där läkare arbetar med de områden i hjärtat som orsakar den onormala rytmen. Efteråt har han fått läkemedel för att hantera besvären.

När man ser tillbaka på året är det därför tydligt att han har behövt hantera flera svåra hälsoutmaningar på kort tid. Först hjärtproblemen och lunginflammationen, och därefter den allvarliga inflammationen som ledde till amputationen.

Samtidigt finns det människor omkring honom som betyder mycket. Ted Åström lever sedan många år tillsammans med sambon Charlotte Stenberg. I intervjun uttrycker han sin tacksamhet över att hon finns nära honom och beskriver henne som pigg och närvarande. I en period då så mycket har förändrats kan stödet från en nära partner vara ovärderligt.

För publiken är Ted Åström framför allt förknippad med sina många roller. Under 1980-talet blev han ett folkkärt namn genom bland annat ”Sällskapsresan”, där han spelade reseledaren Lasse. Många minns honom också från barnprogrammet ”Trazan & Banarne”, där han gestaltade den klassiska figuren Olyckan. Han har dessutom medverkat i filmer som ”Repmånad” och i den älskade julkalendern ”Trolltider”.

Under 2026 har dokumentären ”Gnissel och Panglyckan” om hans liv och karriär visats på utvalda biografer. Där skildras bland annat livet som äldre skådespelare och de utmaningar som kan följa med åren. Ted Åström har själv beskrivit dokumentären som en realistisk bild av en äldre man med krämpor, som försöker hantera vardagen och sina texter.

Nu har verkligheten blivit ännu mer omvälvande. Efter operationen väntar en ny period där rehabilitering, tålamod och anpassning kommer att spela en central roll. Det är ännu för tidigt att veta exakt hur mycket av sin tidigare rörlighet han kommer att kunna återfå. Men hans förhoppning är tydlig: han vill komma i gång med träningen och få möjlighet att använda en protes.

Han har inte dolt sin besvikelse över det som hänt. Det är ett hårt slag att förlora ett ben, särskilt efter att redan ha levt med en sjukdom som påverkat balansen och förmågan att gå. Ändå försöker han blicka framåt.

Och kanske är det just detta som säger mest om Ted Åström just nu. Den folkkäre skådespelaren, som under många år fått andra att skratta, står inför en av sitt livs största utmaningar. Han vet att vägen tillbaka inte blir enkel, men han vill inte ge upp hoppet.

Operationen har förändrat hans vardag på ett sätt han aldrig hade önskat. Men själv väljer han att fokusera på det som fortfarande är möjligt – att leva vidare, påbörja rehabiliteringen och försöka hitta en ny väg framåt.