Det finns stunder i livet då även den starkaste människan tvingas stanna upp och inse hur skör tillvaron faktiskt är. För Anders Lindqvist, en av de välkända profilerna inom svensk travsport, har de senaste månaderna blivit en kamp som han aldrig hade önskat behöva genomgå. Efter ett långt liv fyllt av hästar, tävlingar, framgångar och resor befinner han sig nu i en situation där varje liten förbättring betyder oerhört mycket.
Från sjukhuset i Paris har den 74-årige travprofilen berättat om sin svåra situation. Hans ord är ärliga och smärtsamma. Han försöker inte dölja hur allvarligt han mår eller hur osäker framtiden har blivit. Tvärtom beskriver han en verklighet där kroppen inte längre orkar med sådant som tidigare var självklart.
För många svenskar är Anders Lindqvist ett välbekant namn. Under årtionden har han varit verksam inom travsporten och byggt upp ett rykte som en kunnig tränare med ett särskilt öga för hästar. Han har bott i Frankrike under många år, strax utanför Paris, men banden till Sverige och den svenska travvärlden har alltid funnits kvar.
Hans karriär har varit lång och innehållsrik. Han har vunnit över 1 500 lopp i 19 olika länder. Bland de största framgångarna finns segrar i prestigefyllda tävlingar som Derbyt, Sweden Cup, Oslo Grand Prix och Sprintermästaren.
Travet har aldrig bara varit ett arbete för honom. Det har varit en livsstil, en passion och en del av hans identitet. Hästarna och tävlingarna har följt honom genom nästan hela livet.
Men bakom alla framgångar finns också en personlig historia som har präglats av flera svåra hälsomässiga motgångar.
Anders har tidigare överlevt cancer vid flera tillfällen. För omkring 20 år sedan drabbades han av blodcancer och fick då ett mycket allvarligt besked om sina framtidsutsikter. Han kämpade sig igenom sjukdomen och lyckades komma tillbaka till livet.
Senare kom nya cancerbesked, bland annat i urinblåsan. Ännu en gång tvingades han genomgå behandlingar och hantera den oro som följer med en allvarlig diagnos.
När sjukdomen återkom på nytt blev det ännu en prövning. I början av 2026 upptäcktes en tumör i njuren. Den var mycket stor, och läkarna beslutade att operera bort hela den vänstra njuren.
Det var ett svårt ingrepp, men Anders försökte ändå hålla fast vid hoppet. Efter operationen försökte han återhämta sig och komma tillbaka till en mer normal vardag. Han ville fortsätta följa travsporten, träffa människor och återvända till sådant som gav honom glädje.
Under en period såg det ut som om återhämtningen gick åt rätt håll. Men sedan började nya problem dyka upp.
Under sommaren fick han kraftiga smärtor i ryggen. Till en början trodde han att det kunde handla om följderna av den tidigare operationen och den svaghet som kroppen fortfarande bar på.
Smärtorna blev emellertid allt svårare att ignorera. Efter undersökningar kom ett nytt tungt besked: cancern hade spridit sig till ryggen.
Metastaserna hade påverkat delar av ryggraden och situationen krävde ytterligare en omfattande operation. Läkarna behövde stabilisera ryggen genom att steloperera den.
Det innebar också stora begränsningar för hans vardag. Efter ingreppet fick han inte sitta under 45 dagar. För en människa som tidigare varit van vid att resa, arbeta och röra sig fritt blev det en enorm omställning.
Nu vårdas han på ett sjukhus i Paris, där han har tillbringat en lång period. Tillvaron består till stor del av vila, smärtlindring och försök att återfå lite av den kraft som sjukdomen tagit ifrån honom.
Han har beskrivit hur svårt det blivit att ens ta sig några meter. Att gå till toaletten, som bara ligger ett par meter från sängen, kan kännas som att springa ett maraton.
Han har också berättat om dagar då smärtan varit så intensiv att han inte ens orkat lämna sängen.
Vissa dagar har varit något bättre, men förbättringarna har varit små och situationen fortsatt mycket allvarlig. Han har dessutom gått ner kraftigt i vikt under sjukdomsperioden.
Det som tidigare var en självklar del av livet har nu blivit en stor utmaning. Han orkar inte längre göra sådant som han för bara några månader sedan hade kunnat genomföra utan större problem.
Samtidigt försöker Anders behålla kontakten med den värld som alltid har betytt så mycket för honom.
Travsporten är fortfarande en viktig del av hans vardag. Från sjukhussängen följer han loppen och läser om hästar, tränare och tävlingar. Det är ett av de få intressen som fortfarande kan ge honom lite glädje under en annars mycket tung tid.
Men det är smärtsamt att följa allt på avstånd. Han har tidigare varit en aktiv del av travvärlden och nu kan han bara drömma om att återigen få komma ut och träffa människor.
Det är också något som framkommer när han pratar om framtiden. Hans gamla ambitioner har förändrats. Tidigare brukade han leta efter lovande hästar och fundera på nya möjligheter inom sporten. Nu är tankarna betydligt mer begränsade.
Det viktigaste är att försöka återfå tillräckligt med kraft för att kunna lämna sjukhuset.
Läkarna har diskuterat ytterligare cancerbehandling, bland annat cellgifter och strålning. Men hans kropp är för närvarande så svag att det inte är möjligt att starta den planerade behandlingen direkt. Först måste han återhämta sig tillräckligt mycket.
Det är en situation som innebär stor ovisshet. Ingen kan med säkerhet säga hur den närmaste tiden kommer att utvecklas.
När Anders får frågan om hur läkarna ser på hans möjligheter att överleva är svaret särskilt svårt att ta in.
Han berättar att beskedet från läkarna inte är uppmuntrande och att oddsen att överleva är dåliga. I Expressens intervju sammanfattar han sin situation med orden att det ser mörkt ut för honom.
Det är ett ovanligt öppet och smärtsamt besked från en man som tidigare har kämpat sig igenom flera allvarliga sjukdomsperioder.
Men trots allt finns det fortfarande små ljuspunkter. I en senare intervju med Aftonbladet berättade han att han åtminstone hade kunnat gå till toaletten vid några tillfällen och att han mådde bättre just den dagen än under de värsta veckorna.
Han har också riktat ett varmt tack till alla människor som hört av sig och visat sitt stöd. Hälsningar, meddelanden och uppmuntran från vänner och människor inom travsporten har betytt mycket för honom.
Det han längtar efter är att en dag kunna lämna sjukhuset och återigen träffa sin familj, sina vänner och alla människor som varit en del av hans långa liv inom travet.
För Anders Lindqvist handlar kampen just nu inte längre om att vinna ännu ett stort lopp eller hitta nästa lovande häst. Den handlar om att få tillbaka lite av vardagen, orka resa sig ur sängen och kunna möta människorna han saknar.
Efter ett helt liv där han sett hästar kämpa sig över mållinjen befinner han sig nu själv i sin kanske svåraste kamp någonsin. Och även om framtiden är oviss hoppas många att han ska få den kraft och det stöd som behövs för att ta sig igenom ännu en svår period.