Björn Skifs har under mer än ett halvt sekel varit en av Sveriges mest uppskattade artister och underhållare. Med sin kraftfulla röst, sin naturliga humor och sin förmåga att fånga en publik har han skapat minnen som generationer av svenskar bär med sig. Men det finns också frågor som även en folkkär artist sällan pratar om inför en stor publik. En av dem handlar om vad som ska hända när livet en dag når sitt slut.
När Björn Skifs tidigare fick frågor om sin egen begravning valde han att möta ämnet på ett sätt som säger mycket om hans personlighet. I stället för att tala om sorg och allvar funderade han över hur avskedet skulle kunna bli en stund som speglade hans liv. För en man som under så många år har försökt sprida glädje genom musiken och scenkonsten var det en tanke som kändes naturlig.
Hans resonemang var både oväntat och varmt. Och när han berättade om sina önskemål kom det fram en detalj som gör att man förstår varför han inte vill att den sista stunden enbart ska präglas av tårar.
En artist som aldrig riktigt har lämnat scenen
Björn Skifs har haft en lång och framgångsrik karriär inom svensk underhållning. Han har arbetat med musik, shower och skådespeleri och har genom åren visat att han behärskar betydligt mer än att bara sjunga.
För publiken har han blivit förknippad med energi, humor och en scennärvaro som gjort honom till en uppskattad profil under flera decennier. Hans karriär har också innehållit internationella framgångar. Med Blue Swede fick han en amerikansk listetta med ”Hooked on a Feeling” på 1970-talet, en låt som fortfarande är välkänd långt utanför Sveriges gränser.
Men framgången har inte inneburit att han alltid har velat arbeta i samma tempo. I en intervju med Expressen, som Newsner hänvisade till i sin artikel från augusti 2017, berättade Skifs att han inte hade några omedelbara planer på att pensionera sig, även om han inte längre arbetade lika intensivt som tidigare.
Vid den tiden stod han på scenen med föreställningen ”Björn Skifs – Lite nu som då” på Göta Lejon i Stockholm. Han hade fortfarande energi och lust att möta publiken, och tanken på en traditionell pensionärstillvaro lockade inte särskilt mycket.
Det är kanske just därför hans funderingar kring begravningen väcker intresse. Mannen som har ägnat en stor del av sitt liv åt att underhålla andra hade redan en idé om hur människor skulle kunna minnas honom när han inte längre fanns där.
Han vill inte att allt ska handla om sorg
För många är en begravning en av livets mest känslomässiga stunder. Musikvalet blir ofta ett sätt att uttrycka sådant som är svårt att säga med ord. En melodi kan påminna om en person, en särskild period i livet eller ett ögonblick som aldrig riktigt försvinner ur minnet.
Björn Skifs hade emellertid en annan infallsvinkel. Han tyckte att människor borde kunna fundera över sina egna begravningar utan att göra ämnet mer dramatiskt än nödvändigt.
Han menade att det kunde vara klokt att redan under livet tänka igenom hur man skulle vilja att avskedet blev. Skulle de närvarande vara ledsna, eller skulle det också finnas utrymme för glädje?
För honom var svaret tydligt: det skulle gärna få finnas glädje.
Det betyder inte att sorgen skulle saknas eller att de närstående skulle förväntas dölja sina känslor. Snarare handlade det om att inte låta sorgen bli den enda berättelsen om en människas liv.
En begravning kan också vara ett tillfälle att minnas allt som gjorde personen speciell. Skratten, musiken, de roliga historierna och de ögonblick som fick människor att känna sig lyckliga tillsammans kan vara lika betydelsefulla som tårarna.
För en artist som under större delen av sitt liv har stått inför en publik och försökt ge människor en positiv upplevelse blev detta en särskilt personlig tanke.
Ett avsked som ska spegla ett helt liv
I Newsners återgivning av intervjun med Expressen berättade Skifs att han gärna ville att begravningen skulle kännas som en glad fest snarare än enbart en traditionell, tung ceremoni.
Det var en formulering som passade hans offentliga personlighet. Han har i många sammanhang varit känd för att kombinera musik med humor och för att inte ta sig själv på alltför stort allvar.
Hans resonemang byggde på en enkel idé: om man har försökt roa människor under hela sitt liv kan man också försöka sprida lite glädje vid sitt sista avsked.
Det är en tanke som kan kännas både befriande och känslosam. För familj och vänner skulle musiken kunna bli ett sätt att komma ihåg inte bara att någon har gått bort, utan också hur mycket personen faktiskt har betytt.
Det handlar i grunden om att göra avskedet personligt.
Allt fler väljer i dag musik som har en särskild betydelse för den som har dött. Det kan vara en låt från ett bröllop, en favorit från ungdomsåren eller en melodi som alltid förknippas med en viss person. Musik kan skapa en känsla av närhet även när någon inte längre finns kvar.
För Skifs skulle valet av musik därför inte bara vara en praktisk detalj. Det skulle vara en del av berättelsen om honom själv.
Men det fanns en särskild musikalisk riktning han gärna ville utforska, och den var kanske inte den som alla hade väntat sig.
Först den stillsamma musiken – sedan något helt annat
När Björn Skifs berättade om sina önskemål nämnde han att han gärna kunde tänka sig instrumentalmusik. Sådana melodier kan skapa en stämningsfull och eftertänksam atmosfär utan att orden behöver ta över.
Men han ville inte att hela ceremonin skulle bestå av stillsam musik.
Han öppnade också för något betydligt mer rytmiskt och dansvänligt. Det skulle gärna finnas musik som fick tillställningen att kännas levande, med en energi som påminde om glädjen i hans egen karriär.
Det var här hans förslag tog en oväntad riktning. I stället för att enbart välja långsamma och högtidliga melodier nämnde han en grupp vars musik är känd för sina rytmer, sina blåsarrangemang och sina smittande refränger.
Valet passade hans önskan om ett avsked där det skulle finnas plats för både känslor och rörelse.
Och det var inte bara ett allmänt önskemål om glad musik. Han hade redan ett konkret exempel i åtanke.
Låten som kan få människor att vilja dansa
Björn Skifs nämnde Earth, Wind & Fire och deras klassiska hit ”September”.
Låten, som släpptes 1978, har blivit en av gruppens mest välkända inspelningar. Med sitt karakteristiska driv och sin festliga känsla har den i årtionden fått människor att dansa och sjunga med.
Det var just den typen av energi som Skifs kunde tänka sig att ha med i planeringen av sin begravning.
I intervjun uttryckte han sin uppskattning för gruppens musik och nämnde ”September” som ett exempel på vad han gärna skulle vilja höra. Han hade alltså inte bara tänkt på hur ceremonin skulle se ut, utan också på vilken känsla musiken skulle kunna lämna efter sig.
Det är en detalj som gör hans resonemang särskilt minnesvärt. En låt som förknippas med fest, rytm och livsglädje skulle kunna bli en del av ett avsked – inte för att förneka sorgen, utan för att påminna de närvarande om allt det som fortfarande är värt att minnas.
Föreställningen om en begravning med musik från Earth, Wind & Fire skiljer sig från den bild många traditionellt har av en sådan ceremoni. Samtidigt finns det något logiskt i valet när man känner till Skifs långa karriär som underhållare.
Han ville att avskedet skulle spegla den person han hade varit, inte bara det faktum att livet hade tagit slut.
Det viktigaste budskapet bakom musikvalet
Det är lätt att fastna vid själva låtvalet, men det mest intressanta i Björn Skifs uttalande är kanske inte vilken grupp han nämnde. Det är hans syn på hur människor kan förhålla sig till döden.
Han ville uppmuntra människor att våga tänka på sina egna önskemål och prata om dem medan de fortfarande har möjlighet. På så sätt behöver de närstående inte alltid försöka gissa vad den avlidne skulle ha velat.
Det kan också göra begravningen mer personlig och hjälpa familj och vänner att känna att avskedet speglar det liv som faktiskt har levts.
För vissa passar traditionella psalmer och stillsam musik bäst. Andra vill ha en särskild sång, en melodi från en viktig period eller kanske något oväntat som får gästerna att le genom tårarna.
Det finns inget enda rätt sätt att ta farväl. Det viktiga är att ceremonin känns meningsfull för dem som berörs.
Björn Skifs önskemål visar att det går att närma sig ett svårt ämne med både allvar och humor. Han talade inte om begravningen som något han ville skynda sig till, utan som något som en dag kan bli aktuellt och som han redan hade funderat över.
Och kanske är det just den inställningen som gör hans ord så speciella.
Efter ett liv där han har försökt ge människor musik, skratt och oförglömliga ögonblick ville han att även tanken på det sista avskedet skulle rymma något av samma känsla.
Den mest överraskande detaljen var alltså inte att Björn Skifs hade funderat på sin egen begravning – utan att han gärna ville höra Earth, Wind & Fires ”September” spelas där. I hans egen vision skulle musiken påminna de närvarande om att ett liv inte bara ska sammanfattas i sorg, utan också i glädje, minnen och allt det som fick människor att skratta tillsammans.
