När havsbrisen drar in över Kattegatt och sveper uppför Bjärehalvöns grönskande sluttningar förvandlas Båstad till en närmast mytologisk plats. Under några intensiva sommarveckor pulserar den lilla kustpärlan av liv, fylld av tennisentusiaster, semesterfirare, champagneglas som klirrar i kvällssolen och doften av saltmättad tång blandad med solkräm. Gatorna kantas av förväntansfulla människor som söker den perfekta kombinationen av avkoppling och exklusivitet. Här möts tradition och glitter på ett sätt som knappast någon annanstans i Skandinavien. Det är en plats där Sveriges elit och kulturpersonligheter sedan generationer har samlats för att se och synas, för att ladda batterierna och för att njuta av det goda livet vid havet.
I centrum för denna sommaroas har en särskild gestalt rört sig under många decennier. Han är en av Sveriges mest folkkära och mångfacetterade underhållare – en artist som dansat sig in i nationens hjärtan, erövrat Europa med sin röst och karisma, och som med sin obestridliga närvaro burit allt från stora lördagskvällsunderhållningar till internationella jättearenor på sina axlar. För honom har Båstad och den skånska kusten alltid varit en fast punkt, en trygg tillflyktsort bortom rampljusets hetta och turnébussarnas monotona brus. Men under ytan på en till synes sorglös tillvaro började någonting långsamt att skava. Det var en känsla som växte sig starkare för varje år han vandrade längs Köpmansgatan och blickade ut över de välbekanta kvarteren.
I åratal har Båstad varit synonymt med fest och glamour, med högklassiga restauranger och legendariska nattklubbar där nätterna sällan tycks ta slut. Samtidigt fanns det något som saknades, en märklig lucka i det lokala utbudet som få hade tänkt på, men som för denne perfektionist tillika livsnjutare blev till en ständig källa till mild frustration. Varje morgon och tidig eftermiddag upprepade sig samma scenario: en längtan efter det genuina, det omsorgsfullt tillverkade och det okonstlade mitt i all sommarskålning. I stället för att bara acceptera sakernas tillstånd började en tanke gro – en idé som inte alls hörde hemma i replokaler eller på stora festivalscener, utan i en helt annan sfär.
Under vårens och försommarens månader började ryktena gå i trakten. Något var i görningen vid gräsmattorna intill det anrika Tennismuseet. Förbipasserande hade lagt märke till en ovanlig aktivitet bakom träden, ljudet av verktyg, hamrande mot trä och doften av spån och målarfärg. Den som förväntade sig en storslagen musikproduktion med ett helt team av scentekniker och roddare blev dock förvånad. Personen som rörde sig där i dammiga arbetskläder, med händerna fulla av spackel och slipdamm, var ingen inhyrd hantverkare. Det var stjärnan själv som valt att lägga undan gitarren, stänga av mikrofonen och byta ut de glittrande scenkostymerna mot ett grovt förkläde och elverktyg.
Vad var det egentligen som drev en artist av denna kaliber att i tysthet dra sig undan de stora sammanhangen och i stället ägna otaliga timmar åt att slipa gamla trägolv och ta fram dolda tegelväggar? De som känner honom väl vet att han aldrig gör saker halvhjärtat, men detta projekt bar på en helt annan energi. Det fanns varken skivbolagschefer eller tv-producenter inblandade. Ingen pr-apparat som rullade ut gigantiska kampanjer. Det hela framstod snarare som ett djupt personligt uppdrag, ett sätt att rota sig på nytt och skapa något fysiskt, påtagligt och varaktigt med sina egna händer mitt i den by han kommit att älska så högt.
Svaret på gåtan – och den stora hemlighet som nu slutligen träder fram i ljuset – handlar varken om ett nytt albumkoncept eller ett hemligt gästspel på någon av de klassiska sommarkrogarna. Måns Zelmerlöw har nämligen valt att förverkliga en passion som legat och pyrt i flera år, och resultatet är lika oväntat som det är charmigt.
Bakom de stängda dörrarna vid Tennismuseet döljer sig hans nya storsatsning: MZ Beans & Grapes. Det som började som en till synes enkel idé – sprungen ur Måns egen irritation över att Båstad märkligt nog saknat ett riktigt, renodlat kaffeställe av toppklass – har vuxit till en fullfjädrad sommarbistro och mötesplats.
Det som möter besökarna är långt ifrån ett opersonligt kändisprojekt. Grunden lades när Måns köpte en begagnad hästtransport i England, körde den till Sverige och byggde om den till en mobil kaffe- och vinvagn. Men ambitionen stannade inte där. Inför den nya säsongen har han personligen renoverat en helt ny innedel i det historiska museet: frilagt ett sekelskiftesgolv av massivt trä, rengjort gamla tegelväggar och byggt en gedigen bardisk samt en intim scen ute i den lummiga trädgården. Här serveras noga utvalda kaffesorter, viner ur hans eget sortiment och italienska pinsas i en avslappnad trädgårdsmiljö som ska kännas mer som ett häng på en privat hemmafest än en kommersiell uteservering.
Men det kanske allra mest överraskande och hjärtevärmande avslöjandet är vem som står vid rodret när dörrarna slås upp. Det blir ingen flyktig representation eller en stjärna som bara lånar ut sitt namn till skylten. Mellan spelningar och lediga dagar är det Måns Zelmerlöw själv som står vid espressomaskinen och häller upp vin – assisterad av sin unge son, som med stor entusiasm agerar hjälpreda bakom disken.
Båstads mest omtalade nya satsning visade sig därmed vara raka motsatsen till ytlig showbiz: en hantverksmässig kaffe- och vinoas, byggd med egna händer, driven av ren och skär passion och med familjegemenskapen i centrum.
Посмотреть эту публикацию в Instagram