Carina Lidbom har under många år varit ett välkänt och omtyckt ansikte för svenska tv-tittare. Med sin värme, humor och tydliga personlighet har hon hunnit bli förknippad med flera älskade roller och program. Men bakom det välbekanta leendet finns just nu en sorg som hon försöker lära sig att leva med.
När Carina berättar om sitt liv i dag är det tydligt att mycket fortfarande känns nytt. Hon fortsätter att arbeta, skriver, planerar framtiden och försöker hålla fast vid de rutiner som får vardagen att fungera. Samtidigt bär hon på en förlust som förändrat mycket.
Hennes mamma Sol-Britt, som kallades Solli, gick bort plötsligt i våras. För Carina var det inte bara en nära anhörig som försvann. Förhållandet mellan mor och dotter hade under hela livet varit ovanligt starkt.
Carina beskriver sin mamma som sin bästa vän. Det är också därför sorgen har blivit så svår att förstå och acceptera. En del av hennes liv har helt enkelt försvunnit på mycket kort tid.
Samtidigt försöker hon hitta ett sätt att tänka på det som hänt utan att enbart fastna i sorgen. I stället försöker hon låta två känslor existera samtidigt – saknaden efter mamman och tacksamheten över allt de hann uppleva tillsammans.
Det är en balans som inte alltid är enkel. Ena stunden kan minnena göra ont, medan samma minnen i nästa stund kan ge värme.
Carina och hennes mamma hade under många år rest tillsammans. Resorna började redan i slutet av 1980-talet och blev en viktig del av deras gemensamma historia. De fick uppleva platser, människor och situationer som med tiden blev till ett stort förråd av minnen.
Det är just dessa minnen Carina nu försöker hålla fast vid.
Hon arbetar dessutom aktivt med att samla material från deras gemensamma liv. Alla dagböcker från resorna har fått en ny betydelse. Carina har nämligen börjat sammanställa dem som en del av ett bokprojekt.
Det är inte bara en bok om sorgen efter en mamma. Materialet ska också innehålla berättelser om livet, resorna och hennes erfarenheter som coach. Hon arbetar faktiskt med två böcker samtidigt.
På så sätt blir skrivandet också ett sätt att bevara någonting som annars riskerar att försvinna.
Carina har under flera år haft en vardag där hon kombinerat skådespeleri med ett annat yrkesliv. Sedan tolv år tillbaka är hon certifierad livscoach och arbetar globalt från sitt hem.
Det passar också hennes personlighet. Hon beskriver sig själv som någon som uppskattar lugn, egentid och tydliga rutiner.
Morgnarna är särskilt viktiga. Hon vaknar tidigt, mediterar i ungefär en timme och tar gärna en promenad om vädret är fint. Därefter blir det kaffe och skrivande.
Just morgonen har fått en nästan symbolisk betydelse för henne. När en ny dag börjar finns det fortfarande en känsla av att allting är möjligt.
Men samtidigt har livet förändrats.
Carina har under nästan tre decennier bott i samma etagelägenhet i Gustavsberg. Hon har också tidigare haft boenden utomlands, bland annat i Nice och Bulgarien. För bara en tid sedan valde hon dock att sälja både lägenheten och huset i Bulgarien efter 19 år.
Hon tänker fortfarande resa dit, men på ett annat sätt.
Det säger något om den nya fas hon befinner sig i. Vissa saker har hon själv valt att förändra. Andra förändringar har livet tvingat fram.
Trots sorgen försöker Carina fortsätta göra sådant som ger henne energi. Hon är aktuell i årets julkalender ”Den ofrivillige tomten”, där hon arbetar tillsammans med bland andra Hampus Nessvold och Annika Andersson.
Hon har också fortfarande kontakt med människor från tidigare delar av sin karriär.
För många tittare är hon för evigt förknippad med rollen som Sunes mamma. Själv verkar hon ha accepterat att den rollen har blivit en del av hennes offentliga identitet.
Hon berättar att hon fortfarande ibland blir stoppad av personer som vill prata om ”Sunes mamma”. Det verkar inte störa henne. Tvärtom blir hon glad över att människor fortfarande minns rollen och förknippar henne med den.
Även rollen som Alexandra Remmer i ”Rederiet” har lämnat ett starkt avtryck. Alexandra var den mer normala och lojala personen i en miljö där dramatiken ständigt var närvarande.
I verkligheten är lojalitet också en av Carinas viktigaste värderingar.
Hon berättar att hon har svårt för människor som hon uppfattar som illojala och hellre drar sig undan än stannar kvar i relationer som inte känns rätt.
Det gäller även kärleken. Just nu finns det inget nytt på den fronten, säger hon med humor.
För Carina handlar attraktion dessutom om betydligt mer än utseende. Det är framför allt en persons energi, sätt att se på henne och förmåga att få henne att känna sig trygg och glad som spelar roll.
Humor är också viktigt.
Men kanske har hennes syn på relationer blivit ännu tydligare efter den stora förlust hon nu går igenom. När någon som stått så nära hela livet plötsligt inte längre finns kvar blir betydelsen av närhet, lojalitet och gemensamma minnen ännu tydligare.
Det är också därför hennes mammas bortgång inte bara handlar om att förlora en förälder.
Det handlar om att förlora en människa som varit med genom så många kapitel av livet.
Och det var just därför den plötsliga döden blev så svår att ta in.
Carina berättar att det gick så fort att hon knappt hann förstå vad som hade hänt. Från att hennes mamma fortfarande fanns där till att Carina behövde börja tänka på livet utan henne gick det på mycket kort tid.
Det är den delen av berättelsen som gör hennes ord om tacksamhet särskilt starka.
För mitt i sorgen försöker hon se tillbaka på allt de fick tillsammans. Resorna. Samtalen. Vardagen. Alla de små ögonblick som kanske inte kändes historiska när de hände, men som nu har blivit ovärderliga.
Och samtidigt försöker hon tänka på vad hennes mamma själv skulle ha velat.
Carina är övertygad om att Solli inte skulle vilja att hennes dotter slutade leva på grund av sorgen. Hon försöker därför fortsätta framåt, även om det innebär att hon måste göra det med en saknad som alltid kommer att finnas kvar.
Det är också därför hennes nya bokprojekt har fått en särskild betydelse.
Dagböckerna från deras gemensamma resor finns kvar. Orden som skrevs då, när livet fortfarande pågick som vanligt, kan nu hjälpa Carina att återvända till en tid då hennes mamma fortfarande var med henne.
Det är kanske det mest konkreta hon kan göra för att hålla fast vid deras gemensamma historia.
Carina Lidbom befinner sig alltså mitt emellan två verkligheter. Den gamla, där hennes mamma fortfarande fanns vid hennes sida, och den nya, där hon måste skapa en vardag utan henne.
Hon fortsätter vakna tidigt. Hon mediterar. Hon dricker sitt kaffe. Hon skriver. Hon arbetar och planerar nya projekt.
Men under allt detta finns sorgen.
Och längst inne finns insikten om vad som faktiskt har gått förlorat: Sol-Britt ”Solli” var inte bara kvinnan som födde Carina Lidbom.
Hon var hennes bästa vän, hennes reskamrat och en person som hade följt henne genom decennier av livet.
Det är därför Carina inte försöker välja mellan sorg och glädje.
Hon försöker låta båda få plats.
För henne är tacksamheten inte ett sätt att glömma sorgen. Tvärtom är den ett sätt att bära den.
Och kanske är det just där hon hittar vägen vidare – genom alla minnen som fortfarande finns kvar och genom den kärlek som inte försvinner bara för att en människa gör det.