Det fanns en tid då Börje Salming verkade nästan odödlig på isen.
Han var den svenske hockeyspelaren som vågade gå dit andra tvekade. Han tog emot smällar, kastade sig framför puckar och spelade med en intensitet som gjorde honom till en av de mest respekterade försvararna i NHL. Under många år var han en symbol för styrka, mod och uthållighet.
Men hösten 2022 var situationen en helt annan.
När Börje Salming återvände till Toronto i november var det inte för att spela hockey. Det var för att möta människor som hade betytt mycket under hans liv och för att ta emot en hyllning från en publik som aldrig hade glömt honom.
Det skulle bli ett av de sista stora ögonblicken i hans liv.
Och de som såg honom på isen den kvällen förstod att något hade förändrats.
Salming hade kommit till Toronto från Sverige med familjen. Han hade redan då mycket svårt att tala och hans kropp hade på kort tid blivit kraftigt försvagad. Ändå ville han vara där.
Han hade bestämt sig.
Det var Hall of Fame-helg och tre andra svenska hockeyprofiler skulle uppmärksammas: Henrik Sedin, Daniel Sedin och Daniel Alfredsson. För Salming var det viktigt att vara på plats.
Det var också ett sätt att återvända till den stad där hans namn hade blivit en del av hockeyhistorien.
När publiken på Scotiabank Arena reste sig och applåderade honom blev ögonblicket svårt att beskriva med ord.
Börje kunde inte längre uttrycka sig som tidigare.
Men han behövde egentligen inte säga någonting.
Publiken gjorde det åt honom.
Darryl Sittler och Mats Sundin stod vid hans sida och hjälpte honom på isen. När jublet växte blev stämningen allt mer känslosam. Sittler höll upp Salmings arm så att han kunde hälsa på publiken.
Och människorna på läktarna fortsatte att applådera.
Det var en hyllning till en spelare som hade förändrat mer än bara Toronto Maple Leafs.
När Börje Salming kom till NHL 1973 var europeiska spelare fortfarande långt ifrån självklara i den nordamerikanska ligan. Det fanns fördomar om att europeiska spelare inte skulle klara den fysiska hockeyn.
Salming blev ett av de tydligaste bevisen på motsatsen.
Han spelade 16 av sina 17 NHL-säsonger med Toronto Maple Leafs och gjorde totalt 1 099 matcher för klubben. Han etablerade klubbrekord för en back när det gällde assist, mål och poäng. Hans tröja nummer 21 skulle senare hissas till taket i Scotiabank Arena.
Han var inte bara en skicklig spelare.
Han var en spelare som tog smärta och motgångar som en del av jobbet.
Motståndarna visste att han inte skulle backa undan.
Och för många unga svenska hockeyspelare som kom efter honom blev hans karriär ett bevis på att dörren till NHL faktiskt stod öppen.
Det var därför hans återkomst till Toronto i november 2022 blev så stark.
Mannen som en gång hade kämpat sig fram på NHL-isarna kom nu tillbaka för att ta emot publikens kärlek.
Men bakom den känslosamma hyllningen fanns en verklighet som var betydligt mörkare.
Några månader tidigare hade Börje Salming berättat att han hade drabbats av en allvarlig sjukdom.
Det började med symtom som han själv märkte under året.
Sedan kom beskedet.
ALS.
Diagnosen offentliggjordes i augusti 2022. Salming beskrev själv att beskedet hade skakat både honom och familjen och att allt plötsligt hade förändrats.
Sjukdomen utvecklades snabbt.
ALS är en progressiv sjukdom som påverkar nervcellerna som styr musklerna. För Salming innebar sjukdomen att hans kropp gradvis förlorade funktioner som tidigare varit självklara.
Till slut kunde han inte längre tala.
Men hans vilja att återvända till Toronto fanns kvar.
Och han gjorde resan.
Det var kanske det som gjorde de sista bilderna från arenan så starka.
Där stod en man som under hela sin karriär hade gjort sig känd för att aldrig ge upp.
Nu var motståndaren inte längre en hockeyspelare på andra sidan isen.
Det var hans egen sjukdom.
Ändå valde han att göra det som många runt honom trodde skulle vara oerhört svårt: han reste till andra sidan Atlanten för att möta sin gamla hockeyfamilj en sista gång.
För Darryl Sittler blev mötet särskilt känslosamt. De hade spelat tillsammans under många år och Sittler hade varit en av de personer som stod nära Salming under den svåra perioden.
När han såg sin vän på isen kunde han inte hålla tillbaka tårarna.
Samtidigt fanns det något vackert i ögonblicket.
Salming var där.
Han hade lyckats ta sig till Toronto precis som han hade velat.
Publiken såg honom.
Hans tidigare lagkamrater stod bredvid honom.
Och hela arenan visade vad han hade betytt.
Börje Salmings betydelse för svensk och internationell hockey blev också tydlig när hans karriär summerades.
Han spelade 1 148 NHL-matcher för Toronto och Detroit och noterades för 787 poäng. Han valdes till NHL First All-Star Team en gång och till Second All-Star Team fem gånger. 1996 blev han den första svenskfödda spelaren att väljas in i Hockey Hall of Fame. Två år senare valdes han också in i IIHF Hall of Fame.
Han blev med andra ord en pionjär långt innan ordet började användas om honom.
Men det var inte bara statistiken som gjorde honom speciell.
Det var vägen dit.
När han kom till Nordamerika var det många som tvivlade på om en svensk spelare verkligen kunde överleva den hårda NHL-hockeyn.
Salming svarade inte med stora ord.
Han svarade på isen.
Med tacklingar.
Med blockeringar.
Med uppoffringar.
Och med en envishet som skulle följa honom resten av livet.
Det är därför berättelsen om hans sista månader känns så stark.
Den innehåller samma egenskap som präglade hela hans karriär: viljan att fortsätta trots att situationen blir svårare.
Men efter den känslosamma helgen i Toronto gick tiden snabbt.
Börje Salming hade återvänt till platsen där han blivit en legend.
Han hade fått höra publikens jubel.
Han hade fått möta gamla vänner.
Han hade fått uppleva den kärlek som generationer av hockeyfans hade för honom.
Och bara dagar senare kom beskedet som ingen ville höra.
Den 24 november 2022 avled Börje Salming, 71 år gammal, efter sin korta kamp mot ALS. Toronto Maple Leafs bekräftade dödsfallet och beskrev honom som en pionjär och ikon med en enastående styrka och uthållighet.
Det som gör historien ännu mer gripande är därför att hans sista stora resa till Toronto kom så nära slutet.
Han hann återvända till den stad som hade blivit hans andra hem.
Han hann stå på isen framför tusentals människor.
Han hann ta emot en sista stående ovation.
Och när publiken reste sig för honom behövde Börje Salming inte längre säga något.
Alla förstod ändå.
De visste vem han var.
En svensk hockeypionjär.
En NHL-legendar.
En spelare som öppnade dörren för generationer av européer.
Och framför allt – mannen som vägrade ge upp, ända fram till sin sista tid.