Det har varit en omtumlande period för Kikki Danielsson. Den folkkära artisten, som under decennier stått på svenska scener och blivit en självklar del av svensk musik- och underhållningshistoria, tvingades tidigare i år att ställa in sin avskedsturné. Det som skulle bli ett stort farväl till publiken fick plötsligt ett helt annat slut.
Men nu är något på väg att förändras.
Efter en svår sjukdomsperiod är Kikki tillbaka på scenen. Och även om vägen tillbaka inte har varit helt enkel, finns det en tydlig sak som verkar ha varit starkare än tröttheten och motgångarna: hennes vilja att fortsätta sjunga.
Det är just den viljan som hennes nära vän och samarbetspartner Sören ”Sulo” Karlsson lyfter fram när han berättar om Kikkis situation i dag.
Tidigare under året drabbades Kikki av en svår influensa som senare ledde till komplikationer. Hon behövde sjukhusvård under en längre period och hennes planerade avskedsturné fick avbrytas. För en artist som hade sett fram emot att möta publiken blev det ett mycket tungt besked.
Situationen var dessutom mer allvarlig än en vanlig influensa.
Sulo berättade tidigare att Kikki under den svåra perioden hade dåliga värden och behövde syrgas. Hon fick senare lämna sjukhuset och fortsätta återhämtningen hemma.
Det var därför inte självklart när eller om hon skulle kunna återvända till scenen på samma sätt som tidigare.
Men Kikki ville tillbaka.
Under sommaren gjorde hon några gästspelningar tillsammans med Sulo. Enligt honom var hon då betydligt piggare och i bättre form. Det blev ett slags första steg tillbaka efter den långa sjukdomstiden.
Samtidigt fanns det en viktig skillnad.
Hon behövde lyssna mer på kroppen.
Det handlade inte längre om att bara gå upp på scenen och köra ett helt program från början till slut. Efter allt hon hade varit med om behövde återkomsten ske på ett sätt som gav henne möjlighet att vila och hämta andan.
Och nu väntade ett ögonblick som betydde särskilt mycket.
Den 30 september skulle Kikki göra sin första egna show sedan sjukdomen – ”Nu är det stort på gång” i Bollnäs, hennes hemstad. För henne var det mer än bara ännu ett framträdande. Det blev en chans att visa publiken att hon fortfarande finns där och att musiken fortfarande betyder mycket för henne.
Sulo tror att just hemmaplanen gör kvällen extra speciell.
När man står framför människor som känner till ens historia blir förväntningarna samtidigt större. Kikki ville förstås att allt skulle kännas bra.
Men den som känner henne vet också att hon inte är någon som enkelt backar undan.
Sulo beskriver hennes vilja som enorm.
Han menar att scenen nästan är hennes naturliga miljö – en plats där hon känner sig mer hemma än när hon sitter ensam hemma.
Det är ett intressant sätt att beskriva en artist som nyligen gått igenom en period där kroppen satt tydliga gränser.
För trots sjukdomen verkar scenen fortfarande vara platsen där Kikki känner sig som mest levande.
Det betyder dock inte att allt är exakt som tidigare.
De kommande showerna har fått en något annorlunda rytm. Kikki behöver mer tid för återhämtning, och därför får andra medverkande ta över under vissa delar av föreställningen. Hon kan då vila och byta kläder innan hon återvänder till publiken.
Det är alltså inte själva showen som har förändrats i grunden.
Det är tempot.
Och enligt Sulo behöver det inte vara något negativt.
Musiken står fortfarande i centrum, men samtalen mellan låtarna har också blivit en viktig del av upplevelsen. För publiken handlar det inte enbart om hur många låtar Kikki hinner framföra, utan också om mötet med henne.
Det är kanske därför hennes återkomst känns så personlig.
Publiken har följt hennes karriär under många år. Många har sett henne i olika skeden av livet och nu får de möjlighet att möta henne igen efter en period som varit betydligt svårare än vad någon hade önskat.
Men trots allt det allvarliga finns en detalj som säger mycket om Kikki.
Hon har inte förlorat sin humor.
Tvärtom.
Sulo berättar att man aldrig riktigt vet vad som kan hända när Kikki står på scen. Under sommaren hade de nästan avslutat en spelning när han skulle presentera den sista låten. Då kom Kikki plötsligt med ett förslag om att ta en rubrik.
Det slutade med en improviserad och ganska typisk Kikki-kommentar: ”Kikki sprack på väg mot julfest”.
Det säger något om dynamiken mellan de två.
Det finns ingen känsla av att varje sekund måste följa ett strikt manus. Det finns utrymme för spontanitet, humor och sådant som uppstår i stunden.
Och kanske är det just den sidan av Kikki som publiken har saknat mest.
Inte bara sångerskan.
Utan Kikki som person.
Samtidigt har hennes återhämtning krävt tålamod. I juni berättade Kikki själv för TT att hon efter sjukhusvistelsen behövde bygga upp kroppen igen. Hon hade tappat mycket muskelmassa och kondition och beskrev att återhämtningen därför fortfarande pågick.
Det gör hennes återkomst till scenen ännu mer betydelsefull.
För det handlar inte om att låtsas som om ingenting har hänt.
Det handlar om att hitta ett nytt sätt att göra det hon älskar.
Och det är här Sulos besked blir särskilt intressant.
Trots den svåra sjukdomsperioden har de hittills inte behövt förändra själva showerna på något dramatiskt sätt. I stället har lösningen varit betydligt enklare: Kikki får vila mellan vissa låtar medan någon annan tar över.
Det kan låta som en liten förändring.
Men för en artist som nyligen varit så sjuk är det en viktig anpassning.
Och kanske är det också det som gör att hon kan fortsätta.
Det stora frågetecknet har därför inte längre varit om Kikki skulle kunna stå på scen igen.
Nu handlar det snarare om hur länge hon kan fortsätta – och på vilket sätt.
Det är en fråga som bara framtiden kan besvara.
Men en sak verkar redan vara tydlig.
Kikki Danielsson är tillbaka.
Hon har gått igenom en period där både kroppen och planerna tvingades sättas på paus. Avskedsturnén försvann från kalendern, sjukhuset blev en del av vardagen och återhämtningen tog tid.
Ändå står hon nu åter framför sin publik.
Och det kanske mest oväntade är inte att hon behöver vila mellan låtarna.
Det är att hon själv verkar vilja tillbaka så starkt.
Sulo beskriver henne som en person med en enorm vilja i botten. Och när man hör honom berätta om hennes kommande shower framträder bilden av en artist som fortfarande har mycket kvar att ge.
Kanske blir det därför inte det farväl som publiken först trodde.
Kanske blir det i stället början på ett nytt kapitel.
För Kikki är fortfarande Kikki – men den här gången med ett lugnare tempo, mer vila mellan låtarna och samma vilja att stå där strålkastarna lyser.
Och det är just där hon verkar vilja vara.