Det finns människor som lämnar efter sig mer än föreställningar, roller och applåder. De lämnar kvar ett uttryck, en energi och en känsla som fortsätter att finnas hos dem som såg dem på scenen.
Sofia Södergård var en sådan person.
När beskedet om hennes död kom i augusti 2026 var det många inom den svenska kulturvärlden som reagerade med sorg. Dansaren, koreografen, skådespelaren och DJ hade blivit ett välkänt namn inom scenkonsten, men hennes konstnärskap var samtidigt svårt att placera i ett enda fack. Hon rörde sig mellan dans, teater, klubbkultur och drag – och gjorde det på ett sätt som ofta utmanade publikens förväntningar.
Sofia Södergård blev 39 år gammal.
Men bakom det korta beskedet om hennes bortgång finns en betydligt större berättelse.
En berättelse om en artist som under många år arbetade med kroppen som sitt viktigaste uttrycksmedel. Om en koreograf som använde scenen för att undersöka makt, könsroller och identitet. Och om en person som fortsatte att skapa även när livet till slut blev allt svårare.
Sofia var utbildad inom flera olika delar av dansvärlden. Hon studerade bland annat vid Broadway Dance Center i New York, Balettakademien i Stockholm och Stockholms dramatiska högskola. Hon var dessutom en av grundarna till danskompaniet P*fect.
P*fect kom att synas på flera stora scener och evenemang, bland annat Sadler’s Wells i London, Melodifestivalen och Juste Debout i Paris. Gruppen hade dessutom varit förband till Lady Gaga.
Det säger något om bredden i Sofias arbete.
Men det var kanske hennes alter ego Qarl Qunt som gjorde henne särskilt svår att glömma.
Som dragking skapade hon en scenfigur som kunde leka med föreställningar om manlighet, kropp och makt. Hennes föreställning SLICK blev ett av de tydligaste exemplen på detta konstnärskap.
Föreställningen turnerade med Riksteatern och nominerades till Svenska Teaterkritikers danspris. Den valdes också ut till Scenkonstbiennalen 2019.
Det var inte bara en dansföreställning.
Sofia använde kroppen, mimiken och rörelsen för att skapa en figur som kunde uppfattas på helt olika sätt. Svenska Dagbladet har beskrivit hur vissa i publiken till och med kunde tro att Qarl Qunt var en man på riktigt – ett tecken på hur övertygande Sofia arbetade med kroppsspråk, röst och uttryck.
Det var just detta som gjorde hennes konstnärskap så speciellt.
Hon behövde inte förklara allt med ord.
Kroppen kunde säga något annat.
En rörelse kunde förändra en scen.
En blick kunde förändra en roll.
Och humor kunde plötsligt öppna dörren till ett mycket allvarligare ämne.
Under åren arbetade Sofia på flera stora svenska och internationella scener. Hon koreograferade bland annat Angels in America på Dramaten och arbetade med produktioner vid Den Nationale Scene i Bergen och Det Kongelige Teater i Köpenhamn. Hon medverkade också i olika scenkonstproduktioner och fortsatte att utveckla sitt eget konstnärliga språk.
Ett av hennes senare verk var MASC, där hon undersökte kärlek, maskulinitet och våld i samkönade relationer. Verket visade återigen hennes intresse för ämnen där kroppen och samhällets förväntningar möts.
Men parallellt med allt detta pågick en annan berättelse i hennes privatliv.
En berättelse som till slut skulle förändra allt.
För några år sedan upptäcktes en tumör i Sofias ena öga.
Diagnosen var uvealt melanom, även kallat ögonmelanom. Det är en ovanlig cancerform. Hennes öga behövde opereras bort, och trots flera behandlingar spred sig sjukdomen vidare.
Det var en situation som ställde hela livet på sin spets.
Samtidigt fortsatte Sofia att vara mamma, hustru och konstnär.
Hon var gift med Frida och hade tvillingsöner. Under den sista perioden av sitt liv blev tiden tillsammans med familjen allt viktigare.
I augusti 2026 rapporterade QX att familj, vänner och människor från communityt hade startat en insamling för att försöka finansiera fortsatt behandling utomlands. Den svenska sjukvården hade meddelat att det inte längre fanns fler behandlingsalternativ att erbjuda henne.
Responsen blev stor.
Människor delade insamlingen och bidrog ekonomiskt. Målet var att skapa en möjlighet till ytterligare behandling och därmed mer tid.
Sofia själv uttryckte sin tacksamhet över stödet.
Men i hennes ord fanns också något annat.
En önskan som var betydligt enklare än alla scenframgångar.
Hon ville ha mer tid med sin familj.
Hon ville se sina söner växa upp.
Det var i den situationen som hennes syn på tiden tycks ha fått en särskild betydelse. När framtiden inte längre kunde tas för given blev de små stunderna viktiga: vila, familjen, vardagliga saker och sådant som gav glädje.
Och kanske är det just därför hennes bortgång känns så svår att sammanfatta med några få meningar.
Sofia Södergård var inte bara en dansare.
Hon var koreograf.
Skådespelare.
DJ.
Artist.
Och genom Qarl Qunt skapade hon en figur som gav henne möjlighet att vända på publikens föreställningar om kön, kropp och makt. Hennes officiella presentation beskriver ett konstnärskap som ville vara både inkluderande och utmanande, allvarligt och samtidigt fyllt av humor.
Det är också därför minnet av henne inte enbart handlar om sjukdomen.
När kollegor och personer från kulturvärlden nu beskriver henne återkommer ord om hennes energi, nyfikenhet och gränsöverskridande konstnärskap. Fackförbundet Scen & Films ordförande Simon Norrthon beskrev henne som en mycket uppskattad kollega och vän och lyfte fram hennes arbete med humor, maktkritik och ett starkt engagemang.
Det finns något symboliskt i att en person som under hela sitt konstnärliga liv arbetade med att utmana andras förväntningar också lämnade efter sig ett arv som är svårt att definiera.
Hon passade inte in i en enda kategori.
Och det gjorde inte heller hennes konst.
Men den mest smärtsamma delen av historien kom först under hennes sista år.
När en tumör upptäcktes i hennes öga var det början på en kamp som pågick i ungefär tre år. Sjukdomen utvecklades trots behandlingar, och till slut fanns det enligt uppgifter från hennes närstående inte längre några behandlingsalternativ kvar inom svensk sjukvård.
Insamlingen blev ett sista försök att vinna tid.
Inte för en ny premiär.
Inte för en ny turné.
Inte för en ny roll.
Utan för det mest grundläggande av allt.
Tid med familjen.
Och där ligger kanske den starkaste delen av Sofia Södergårds historia.
Bakom den färgstarka artisten Qarl Qunt, de stora scenerna, koreografierna och den gränsöverskridande konsten fanns en 39-årig mamma som i slutet av sitt liv framför allt önskade sig mer tid med sin familj och möjligheten att se sina tvillingsöner växa upp.
Sofia Södergård avled efter en tids sjukdom i augusti 2026.
Hon blev bara 39 år.
Men hennes konstnärliga spår hann bli betydligt större än hennes ålder antyder. Från New Yorks dansscen till Stockholms teatrar, från Qarl Qunt till SLICK, från Dramaten till internationella scener – hon skapade ett uttryck som vägrade stå still.
Och kanske är det just därför hennes namn kommer att fortsätta dyka upp när den svenska scenkonstens historia berättas.
Inte bara för att hon lämnade scenen för tidigt.
Utan för att hon under den tid hon hade lyckades göra den lite mer öppen, lekfull och oväntad.