Det var en hockeymatch som inte såg ut att kunna få någon större plats i historieböckerna. Den 3 februari 1956 möttes Sverige och Kanada på isen under de olympiska spelen i Cortina d’Ampezzo. Kanada vann med 6–2, och varken den svenske spelaren Hans ”Hasse” Andersson-Tvilling eller kanadensaren Ken Laufman gjorde någon poäng.
Men nästan 71 år senare har just den matchen fått en helt annan betydelse.
De två spelarna som stod på varsin sida den där dagen har nu gått bort med bara några dagars mellanrum.
Ken Laufman avled den 14 september 2026, 94 år gammal. Tre dagar senare, den 17 september, avled Hans ”Hasse” Andersson-Tvilling i Sverige. Han blev 98 år.
För många hockeyfans är namnen kanske inte lika välkända i dag som de största moderna NHL-stjärnorna. Men deras historier tillhör en helt annan epok – en tid då internationell hockey såg helt annorlunda ut och när OS fortfarande var en av sportens allra viktigaste scener.
Och Hasse Andersson-Tvilling hade dessutom en historia som var så ovanlig att den nästan låter osannolik.
Han var tvilling.
Hans bror Stig var också hockeyspelare.
Och de två blev så berömda tillsammans att de till slut bytte efternamn.
Från Andersson till Tvilling.
”Tvilling” betyder just tvilling på svenska, och det var under det namnet som de senare blev kända för hockeypubliken.
Hasse och Stig Tvilling blev ett av de mest berömda tvillingparen i svensk idrottshistoria. De spelade tillsammans för Djurgården och representerade Sverige på den internationella scenen.
Men det var inte bara hockey de hade gemensamt.
De spelade också fotboll.
Och de lyckades göra något som väldigt få svenska idrottare har gjort.
De representerade Sverige i både ishockey och fotboll. Enligt IIHF är de två av endast fem män som har gjort det.
Det gjorde deras karriär speciell redan under deras aktiva år.
Hasse spelade hela 152 matcher i Allsvenskan i fotboll. Samtidigt tillbringade han mer än ett decennium i svensk topphockey.
Det var alltså två parallella idrottskarriärer.
För dagens idrottare, där professionella spelare ofta specialiserar sig på en enda sport från mycket ung ålder, är det svårt att föreställa sig.
Men Hasse och Stig tillhörde en generation där gränserna mellan olika idrotter inte var lika skarpa.
Och de var framgångsrika i båda.
Med Djurgården vann Hasse fyra svenska mästerskap i ishockey – 1950, 1954, 1955 och 1958. Han vann dessutom ett mästerskap i fotboll. Stigs karriär var på många sätt nästan identisk.
1955 skrev tvillingarna historia när de vann mästerskap i båda sporterna under samma år.
Men deras största internationella ögonblick kom på hemmaplan.
1953 spelade Sverige världsmästerskapet i hockey på hemmaplan. Turneringen var kort och Sverige vann alla fyra sina matcher.
Resultatet blev guld.
Hasse och Stig var en del av laget.
Det blev en av höjdpunkterna i deras karriär och en titel som skulle följa deras namn långt efter att de slutat spela.
De tog också silver vid VM 1951 och brons 1954. Dessutom spelade de i två olympiska spel, 1952 och 1956, samt i fyra världsmästerskap: 1951, 1953, 1954 och 1955.
Det var alltså under en period då de svenska landslagströjorna fortfarande bars av spelare som skulle bli en del av hockeyns tidiga historia.
Och på andra sidan av den där OS-matchen 1956 stod Ken Laufman.
Laufman hade en helt annan väg.
Han var kanadensare och representerade sitt land i två olympiska spel, 1956 och 1960.
Precis som Hasse blev han en del av ett lag som tog medalj.
1956 tog Kanada brons.
Fyra år senare, i Squaw Valley, blev det silver.
Laufman var en defensivt inriktad forward och hade en lång karriär inom kanadensisk seniorhockey. Han spelade för Kitchener-Waterloo Dutchmen, en klubb som kom att bli en viktig del av hans hockeyliv.
1955 vann han Allan Cup tillsammans med Dutchmen.
Han fortsatte spela seniorhockey i olika amatörligor och avslutade sin aktiva karriär 1964.
Det märkliga är att Laufman och Andersson-Tvilling möttes just när båda fortfarande befann sig mitt i sina internationella karriärer.
Den där februaridagen i Cortina stod de på varsin sida.
Kanada vann.
Men ingen av dem kunde då veta att deras namn nästan sju decennier senare skulle hamna i samma berättelse igen.
Den här gången handlade det inte om en match.
Det handlade om deras bortgång.
Laufman dog först, den 14 september.
Tre dagar senare kom beskedet från Sverige att Hasse Andersson-Tvilling hade gått bort.
98 år gammal hade han överlevt sin tvillingbror Stig med hela 37 år. Stig dog redan 1989.
För Djurgården blev Hasses bortgång också ett tillfälle att minnas en av klubbens stora idrottsprofiler. Klubben beskrev honom som en av de största och skickade sina tankar till familjen.
Hasse hade dessutom fått en särskild plats i Djurgårdens historia långt innan sin död. 2021 valdes han in i Djurgårdens Hall of Fame.
Det är lätt att se på gamla hockeyresultat och bara läsa siffrorna.
Ett guld.
Ett silver.
Ett brons.
Antal matcher.
Antal turneringar.
Men bakom siffrorna finns en tid som inte längre finns kvar.
En tid då två tvillingbröder kunde spela både hockey och fotboll på elitnivå, vinna mästerskap i båda sporterna och samtidigt bli några av Sveriges mest kända idrottare.
Och på andra sidan Atlanten fanns Ken Laufman, som gjorde sin egen resa genom den kanadensiska hockeyn.
De kom från olika länder.
De spelade för olika lag.
De hade olika karriärer.
Men en vinterdag 1956 korsades deras vägar.
På samma is.
I samma olympiska turnering.
Kanada vann den matchen med 6–2.
Hasse och Ken gjorde inga poäng.
Det kunde ha blivit en bortglömd match bland hundratals andra.
I stället har den fått en märklig och nästan symbolisk betydelse.
För när Ken Laufman gick bort den 14 september 2026 och Hasse Andersson-Tvilling följde efter bara tre dagar senare blev de återigen förbundna med varandra.
Inte som motståndare.
Inte som två spelare på varsin sida av mittlinjen.
Utan som två män från en svunnen hockeygeneration vars liv en gång möttes på den olympiska isen.
Och kanske är det just det som gör berättelsen så speciell.
Den där matchen i Cortina var över på några timmar.
Men minnet av den levde kvar i mer än 70 år.
Och när Hasse Andersson-Tvilling dog vid 98 års ålder var han en av de sista länkarna till en svensk hockeyepok som såg helt annorlunda ut.
En epok där hans namn och hans bror Stigs namn blev så tätt sammanbundna att de till slut bokstavligen gjorde ordet ”tvilling” till sitt efternamn.
Två bröder.
Två sporter.
Ett VM-guld.
Och ett livslångt avtryck i svensk idrott.
Och långt borta i Kanada fanns en annan spelare som en gång stod på samma is som Hasse.
Ken Laufman.
Nästan 71 år efter deras olympiska möte skulle deras namn återigen hamna bredvid varandra.
Den här gången i dödsrunan över en generation som långsamt lämnar hockeyhistorien.
Laufman blev 94.
Hasse Andersson-Tvilling blev 98.
Och den match de spelade tillsammans – som motståndare – 1956 blev plötsligt det sista bandet mellan två hockeyliv som tog helt olika vägar.
Men som började på samma is.