Det fanns en tid då Börje Salming verkade nästan osårbar. Han spelade vidare när motståndare försökte skrämma honom, reste sig efter hårda tacklingar och blev en av de mest respekterade svenska hockeyspelarna någonsin. Under 16 raka säsonger i Toronto Maple Leafs spelade han över 1 000 NHL-matcher och blev en symbol för en hel generation europeiska hockeyspelare.
Men hösten 2022 förändrades allt.
Beskedet kom i augusti. Börje Salming berättade att han hade drabbats av ALS, en nervsjukdom som i hans fall fick ett snabbt förlopp. För den som följt hans karriär var kontrasten svår att ta in. Mannen som under årtionden hade förknippats med fysisk styrka, mod och uthållighet hade plötsligt hamnat i en situation där kroppen inte längre gick att kontrollera på samma sätt.
Och samtidigt hände något som gjorde hans sista månader särskilt betydelsefulla.
Hockeyvärlden började samlas kring honom.
Salming fick möjlighet att återvända till några av de platser som hade betytt allra mest i hans liv. I november hyllades han både i Sverige och Kanada. Det blev inte bara vanliga hyllningar till en tidigare stjärna. För många blev det ett sista farväl till en person som hade förändrat svensk och europeisk hockey för alltid.
Den 11 november stod Börje Salming i Toronto, staden där han hade blivit en kultfigur. Där hade han spelat från 1973 till 1989 och byggt upp en karriär som fortfarande saknar motstycke bland svenska försvarsspelare.
Publiken fick se honom igen.
Det var ett ögonblick fyllt av känslor. Salming vinkade till människorna på läktarna, och bredvid honom fanns hans hustru Pia. För många i publiken var det svårt att inte tänka på hur mycket som hade förändrats sedan den unge svensken först kom till Nordamerika.
När Salming anlände till Toronto 1973 var europeiska spelare fortfarande ovanliga i NHL. Det fanns en utbredd bild av att den nordamerikanska hockeyn var något som européer hade svårt att klara av.
Salming blev en av dem som förändrade den bilden.
Han spelade över 1 000 NHL-matcher för Maple Leafs under 16 säsonger. Han blev inte bara en framgångsrik svensk spelare i Nordamerika. Han blev en pionjär som visade att europeiska spelare kunde etablera sig på allra högsta nivå. Toronto Maple Leafs beskrev honom senare som en person som öppnade dörren för europeiska spelare i NHL.
Det är en del av hans historia som lätt hamnar i skuggan av det som hände under hösten 2022.
För då handlade det inte längre om statistik, matcher eller rekord.
Det handlade om tid.
Salming visste att sjukdomen hade ett snabbt förlopp. Trots det fick han under november uppleva något som många tidigare idrottsstjärnor aldrig får: möjligheten att höra publikens hyllningar medan man fortfarande är där för att ta emot dem.
Den 17 november deltog han tillsammans med Pia i Svenska Ishockeyförbundets 100-årsjubileum i Globen. Bara några dagar senare skulle hans liv ta slut.
Det gör bilderna från de där dagarna ännu mer speciella.
Salming vinkar.
Han står bredvid sin hustru.
Publiken hyllar honom.
Och omkring honom finns människor som vet att situationen är allvarlig, men som ändå får några korta stunder där hockeyn återigen får vara hockey.
Det var som om hans karriär för en stund fick avslutas på det sätt som han själv hade levt den: inför en publik, tillsammans med människor som älskade sporten och med respekt från hela hockeyvärlden.
Men tiden var mycket kort.
Den 24 november 2022 kom beskedet som många hade fruktat. Börje Salming hade avlidit, 71 år gammal. Toronto Maple Leafs bekräftade dödsfallet och skickade sina kondoleanser till hans hustru Pia, hans barn och hans bror Stig.
Beskedet kom bara en vecka efter hans framträdande i Globen.
Kontrasten är nästan ofattbar.
Först hyllad inför den svenska hockeypubliken. Sedan borta.
På bara några dagar gick berättelsen från ett efterlängtat återseende till ett definitivt farväl.
Men kanske är det just därför de sista bilderna av Salming har fått en sådan särskild betydelse. De visar inte bara en hockeyikon i slutet av livet. De visar en människa som, trots en snabbt fortskridande sjukdom, hann möta några av de människor och miljöer som hade format hans liv.
I Toronto fanns minnet av den unge svensken som kom dit 1973.
I Sverige fanns minnet av landslagsspelaren, pionjären och förebilden.
Och bland fansen fanns framför allt minnet av Börje Salming som person.
Det var också därför hans bortgång påverkade så många långt utanför Sverige. För Toronto Maple Leafs var han en del av klubbens historia. För svensk hockey var han en av de stora pionjärerna. Och för europeisk hockey blev hans karriär ett bevis på att vägen till NHL faktiskt kunde öppnas för spelare från andra sidan Atlanten.
När man tittar tillbaka på hans karriär är det lätt att fastna vid siffrorna: mer än 1 000 NHL-matcher, 16 säsonger i Toronto och ett liv på högsta möjliga nivå.
Men hans betydelse kan inte bara räknas i matcher.
Det som gjorde Börje Salming speciell var att han kom till NHL under en tid då europeiska spelare fortfarande behövde bevisa att de hörde hemma där. Han gjorde det på isen, match efter match, år efter år.
Och när hans egen karriär var över hade hockeyvärlden förändrats.
Därför blev de sista veckorna så mycket mer än en berättelse om sjukdom.
De blev en sista möjlighet för hockeyn att säga tack.
Stockholm fick säga tack.
Toronto fick säga tack.
Fans på båda sidor av Atlanten fick säga tack.
Och Börje Salming fick själv uppleva dessa hyllningar innan det var för sent.
Det finns något djupt symboliskt i att hans sista offentliga dagar innehöll just detta: människor samlades runt honom och påminde honom om vad han hade betytt.
Den 24 november tog allt slut.
Men det som Börje Salming hade byggt upp under sina 16 år i Toronto försvann inte med honom. Hans namn fortsatte att vara förknippat med den generation europeiska spelare som följde efter och med den förändring han själv hade varit en del av.
Och kanske är det den starkaste delen av hela berättelsen.
Börje Salming fick inte ett långt avsked.
Han fick bara några veckor.
Men under dessa veckor hann han återvända till två av de viktigaste platserna i sitt liv, möta hockeypubliken och ta emot hyllningar från människor som ville visa vad han hade betytt.
Det sista kapitlet blev därför inte bara berättelsen om en svår sjukdom.
Det blev berättelsen om en hockeyikon som, bara dagar före sin död, fortfarande stod framför sin publik.
Och när Börje Salming vinkade till människorna i Toronto och senare deltog i jubileet i Globen kunde ingen veta att det snart skulle vara sista gången.
Det var hans sista stora möte med hockeyvärlden.
Och bara en vecka senare var han borta.