Det kom som ett sorgligt besked från Sverige. En kvinna som under många år rörde sig nära landets kungafamilj, men som samtidigt skapade sig ett eget namn inom både teatern, kulturen och samhällslivet, har gått bort. Marianne Bernadotte af Wisborg blev 100 år gammal och hann uppleva ett helt sekel av förändringar.
För många är hennes namn framför allt förknippat med familjen Bernadotte och det svenska kungahuset. Men bakom titeln grevinna fanns en kvinna med en ovanligt lång och innehållsrik livsberättelse. Hon var skådespelare, kulturpersonlighet, modeikon och engagerad i flera samhällsfrågor. Hennes liv kom dessutom att knytas samman med den svenska kungafamiljen genom ett äktenskap som förändrade hennes plats i offentligheten.
Marianne Bernadotte föddes som Marianne Lindberg i Helsingborg 1924. Det var långt innan hon skulle komma att bära namnet Bernadotte och långt innan hon blev en välkänd person i kungliga sammanhang. Redan under ungdomsåren växte hennes intresse för teatern. Hon medverkade bland annat vid Fredriksdalsteatern i Helsingborg och bestämde sig så småningom för att söka sig vidare.
Som ung flyttade hon till Stockholm för att utbilda sig till skådespelare. Hon studerade bland annat vid Willy Koblancks teaterskola och antogs 1945 till Dramatens elevskola. Det blev början på en lång period inom svensk teater.
På Kungliga Dramatiska Teatern arbetade hon med välkända regissörer som Mimi Pollak och Alf Sjöberg. Hon medverkade också inom film. Det var alltså på scenen, snarare än i kungliga salonger, som hennes offentliga liv en gång började.
Men privatlivet skulle snart ta en ny riktning.
År 1947 gifte sig Marianne med Gabriel ”Toto” Tchang, en uppfinnare och son till en kinesisk diplomat. Äktenskapet innebar ett familjeliv som kom att stå i centrum under flera år, och paret fick tre barn.
Marianne fortsatte samtidigt att vara aktiv och engagerad. Hennes liv blev långt ifrån stillsamt. Hon mötte människor från kultur, näringsliv och internationella kretsar och utvecklade gradvis en egen position som sträckte sig långt bortom teatern.
Sedan kom 1961.
Det året gifte hon sig med Sigvard Bernadotte, son till kung Gustaf VI Adolf. Sigvard hade själv en mycket speciell historia inom den svenska kungafamiljen. Han hade tidigare varit prins av Sverige, men hade förlorat sin kungliga titel efter ett så kallat morganatiskt äktenskap.
När Marianne gifte sig med honom blev hon en del av familjen Bernadotte på ett sätt som skulle följa henne resten av livet.
Sigvard var dessutom en person med ett starkt intresse för design. Han kom att bli känd som ”designprinsen” och arbetade bland annat med formgivning. Genom honom fick Marianne en nära koppling till en kunglig familj vars historia redan var fylld av både tradition och konflikter.
Det intressanta är att Marianne aldrig bara blev en person som stod bredvid sin make.
Hon fortsatte att skapa sitt eget liv.
Under årens lopp blev hon känd för sin elegans och sitt starka intresse för mode. Hon fick också ett betydande engagemang inom kultur och olika samhällsfrågor. Hon arbetade bland annat med frågor som rörde barn, synproblem och dyslexi och engagerade sig i internationella organisationer.
Hennes intresse för medicin och samhällsfrågor blev så betydelsefullt att hon senare utsågs till medicine hedersdoktor.
Samtidigt fortsatte hon att synas i kungliga sammanhang. Hon deltog vid flera högtidliga tillfällen och fanns kvar nära den svenska kungafamiljen under många år.
Familjebanden var dessutom mer omfattande än vad många kanske insåg.
Genom Sigvard var Marianne svägerska till prinsessan Ingrid av Sverige, som senare blev drottning Ingrid av Danmark. Därmed kom Marianne att bli nära förbunden med flera nordiska kungliga familjer. Hon blev bland annat faster genom äktenskap till drottning Margrethe II av Danmark och drottning Anne-Marie av Grekland.
Hon hade alltså en direkt koppling till en kunglig krets som sträckte sig från Sverige till Danmark och vidare till Grekland.
Men hennes liv innehöll också stora personliga sorger.
Marianne fick uppleva att två av hennes söner gick bort. Samtidigt fortsatte hon att vara aktiv och synlig. Hennes vilja att hålla fast vid sitt arbete och sina intressen blev något som återkom i berättelserna om henne.
De som träffade henne beskrev henne som elegant, bestämd och mycket noggrann. Aftonbladet har bland annat berättat om ett möte där hon trots kyla och snö fortsatte att posera för fotografen och skämtsamt konstaterade att ”allt för konsten” fick gälla.
Det säger något om hennes personlighet. Hon var inte någon som lätt lät sig placeras i bakgrunden.
Även efter att hon blivit äldre fortsatte hon att dyka upp i offentliga och kungliga sammanhang. År efter år kunde hon ses vid olika ceremonier och familjehögtider.
Och så, efter ett sekel av ett liv som började i Helsingborg och fortsatte genom teaterscener, familjeliv, kungliga kretsar och ett omfattande samhällsengagemang, kom slutet.
Marianne Bernadotte av Wisborg avled den 16 maj 2025. Hon hade då fyllt 100 år och var bara två månader från sin 101-årsdag. Det svenska hovet bekräftade hennes bortgång.
Det var hennes dotter som berättade om de sista timmarna. Marianne somnade in lugnt och fridfullt på ett äldreboende på Gärdet i Stockholm, omgiven av sina närmaste.
Kvar efter henne finns dottern, fyra barnbarn och fyra barnbarnsbarn.
Det kanske mest fascinerande med Marianne Bernadottes liv är därför inte bara att hon blev 100 år eller att hon gifte sig med en tidigare svensk prins.
Det är hela vägen dit.
Hon började som Marianne Lindberg i Helsingborg, drömde om teatern, flyttade till Stockholm och utbildade sig vid Dramaten. Hon blev skådespelare och bildade familj. Senare mötte hon Sigvard Bernadotte och blev en del av en av Europas mest omtalade kungliga släkter.
Men hon försvann aldrig bakom titeln.
Hon skapade ett eget namn genom sitt arbete, sin stil, sitt engagemang och sin starka personlighet.
När Marianne Bernadotte nu har lämnat livet bakom sig är det därför en lång epok som avslutas. Ett helt sekel ryms i hennes historia – från 1920-talets Sverige till dagens moderna kungahus.
Och kanske är det just detta som gör hennes liv så speciellt: hon stod nära kungligheten, men hennes egen berättelse började långt innan den kungliga titeln och fortsatte långt utanför den.
Först när man ser hela hennes liv blir det tydligt hur mycket som faktiskt hann rymmas under de 100 år som Marianne Bernadotte fick.