Det finns ögonblick i idrottshistorien som etsar sig fast för evigt, stunder då all prestige, alla resultat och alla rivaliteter bleknar bort till förmån för någonting långt större och djupare. Ishockey är i grunden en skoningslös sport, präglad av stenhårda närkamper, stål mot is och en mentalitet där man aldrig viker ner sig. Få individer har förkroppsligat detta mer än svensk hockeys störste pionjär genom tiderna. Han var krigaren från Kiruna som med orubblig vilja och ett blödande hjärta klev rakt in i den nordamerikanska lejongropen på 1970-talet, slog sönder alla fördomar om europeiska spelare och blev odödlig i hockeyns absoluta mecka.
Men även de allra starkaste kropparna bär på en skörhet inför livets mest grymma prövningar. När den skoningslösa nervsjukdomen ALS slog klorna i ikonen under 2022 vändes hela hans tillvaro upp och ner på bara några månader. Sjukdomen, som berövar en människa dess muskelfunktioner, tal och förmåga att svälja i en rasande fart, började sakta men säkert stänga ner funktionerna hos en man som alltid varit sinnebilden av råstyrka och fysisk perfektion. Det var en förödande syn för både familj, vänner och miljontals beundrare världen över.
Under hösten samma år befann sig legendaren i ett skede där krafterna rann iväg i en skrämmande hastighet. Kroppen var utmattad, varje rörelse krävde enorma ansträngningar och medicinsk övervakning dygnet runt var ett absolut måste. För de flesta människor i ett sådant tillstånd handlar vardagen om att minimera smärta, stanna i hemmets trygga vrå och undvika all form av yttre påfrestning. Läkare, vårdpersonal och omgivningen såg med största allvar på varje steg, varje minut och varje förändring i hans hälsa.
Ändå låg det någonting i luften under dessa tunga höstveckor. Ett envist motstånd, en gnista som vägrade slockna trots att kroppen höll på att ge upp. Det viskades inom den närmaste kretsen om att legendaren bar på en sista, brinnande strävan. Ingen i hans omgivning ville riskera hans liv eller utsätta honom för onödigt lidande, men i det tysta förbereddes någonting som ur rent medicinsk synvinkel framstod som nästintill omöjligt. Frågorna hopade sig bland dem som såg förloppet på nära håll: Varför utsätta sig för en sådan enorm påfrestning? Vem var det egentligen som drev på besluten? Och vad var det som var så viktigt att det överskuggade alla varningar från specialistvården?
Många trodde i efterhand att initiativet till de stora offentliga framträdandena kom från arrangörer, förbund eller välmenande vänner som ville ge hjälten en värdig avslutning medan tid fortfarande fanns. Men sanningen bakom kulisserna var en helt annan – betydligt mer dramatisk, mer personlig och präglad av en järnvilja som trotsade medicinsk logik.
Det är först efter ikonens bortgång som den verkliga bilden tonar fram. I en känsloladdad intervju med Sveriges Radio P4 Gävleborg valde hans äldre bror och ständige följeslagare, Stig Salming, att bryta tystnaden och avslöja vad som egentligen utspelade sig i hemmets slutna rum under de sista skälvande veckorna.
Det handlade inte om att Börje Salming lät sig övertalas att genomföra den långa och riskfyllda resan över Atlanten. Tvärtom. Trots att sjukdomen tagit ifrån honom talet och brutit ner kroppen, formulerade 71-åringen en obeveklig vädjan som han vägrade förhandla om. Stig Salming avslöjade att Börje själv ställde det som ett absolut krav till hela familjen och läkarteamet: han skulle till Kanada.
Det var Börjes eget orubbliga krav att få flyga till Toronto för att stå på isen i Scotiabank Arena en sista gång, titta sina supportrar i ögonen och ta emot den kärlek som bara en Maple Leafs-publik kan ge. Trots den akuta livsfaran ställde läkare, vårdare och anhöriga upp för att göra det omöjliga möjligt. Tårarna rann längs hans kinder när han med hustrun Pias stöd tog emot ovationerna i staden där han blivit kung.
Men kravet stannade inte där. Börje vägrade även att ge upp den svenska hockeyfamiljen. Direkt efter hemkomsten från Nordamerika kämpade han sig till Avicii Arena i Stockholm för Svenska Ishockeyförbundets 100-årsjubileum under ”Tidernas Hockeygala”. Där, inför ett rört och tårfyllt hockey-Sverige, fick han ta emot hyllningarna och priset som tidernas bäste back ur just storebror Stigs hand.
Det visade sig bli ett absolut farväl på Börjes egna villkor. Bara en vecka efter galan i Stockholm försämrades läget akut. Stig Salming hann precis fram efter ett brådskande larmsamtal och satt vid sin lillebrors sida under hans sista 45 minuter i livet. Den legendariske backen somnade in omgiven av sina närmaste – efter att ha genomfört sitt allra sista och mest heroiska uppdrag i livet, precis så som han själv hade krävt.