Det har varit en period som förändrat mycket för Nanne Grönvall.
Under många år har hon varit en av Sveriges mest välkända artister. Hon har stått på stora scener, deltagit i Melodifestivalen och blivit en självklar del av svensk populärkultur. För publiken har hon ofta förknippats med energi, färgstarka framträdanden och en stark vilja att fortsätta framåt.
Men bakom det välkända leendet har det samtidigt funnits en helt annan verklighet.
En verklighet där kroppen har tvingat henne att stanna upp.
När Nanne Grönvall nu berättar om den senaste tiden är det därför inte bara en historia om sjukvård och behandling. Det handlar också om att tvingas förhålla sig till sin egen kropp på ett sätt som ingen människa önskar.
För en person som under hela sitt liv har varit van vid att stå på scen och möta publiken kan en sådan förändring kännas särskilt omvälvande.
Plötsligt är det inte längre konserten eller nästa framträdande som står i centrum.
Det är hälsan.
Och det är ett beslut som inte går att skjuta upp.
Nanne har under en längre tid kämpat med cancer. Beskedet förändrade vardagen och innebar att hon behövde gå igenom en behandling som varit både psykiskt och fysiskt krävande.
Samtidigt har hon försökt fortsätta leva.
Hon har fortsatt att arbeta när det varit möjligt, fortsatt möta människor och försökt hålla fast vid delar av det liv hon haft innan sjukdomen.
Men vissa beslut går inte att undvika.
Ibland kommer en punkt där läkare och patient måste väga olika alternativ mot varandra.
Vad är viktigast?
Vad måste göras?
Och hur hanterar man konsekvenserna efteråt?
Det är sådana frågor som nu blivit en del av Nanne Grönvalls verklighet.
För henne har det också handlat om något mycket personligt. Kroppen är inte bara något som bär en artist genom ett framträdande. Den är en del av identiteten, självbilden och det liv man känner igen.
Därför kan en operation vara mycket mer än själva ingreppet.
Den kan förändra hur man ser på sig själv.
Den kan väcka sorg.
Den kan skapa osäkerhet.
Och den kan tvinga fram känslor som tidigare legat långt borta.
Nanne har valt att vara öppen med att den här perioden varit svår.
Hon har inte försökt låtsas som att allting är enkelt.
Tvärtom har hon beskrivit situationen som oerhört tuff.
Det är också just den öppenheten som gjort att så många människor kunnat känna igen sig i hennes berättelse.
För även om Nanne är en offentlig person är känslorna hon beskriver mänskliga.
Rädsla.
Sorg.
Osäkerhet.
Men också beslutsamhet.
När sjukdomen förändrar ens vardag finns det samtidigt en sak som blir särskilt viktig: att försöka hitta tillbaka till någon form av trygghet.
För Nanne har musiken länge varit en sådan trygghet.
Scenen har varit hennes arbetsplats, hennes uttrycksform och en stor del av hennes liv.
Men under en period då kroppen behöver återhämta sig blir prioriteringarna annorlunda.
Det går inte att bara köra vidare som vanligt.
Det är en lärdom som många som drabbas av allvarlig sjukdom tvingas göra.
Man måste lyssna på kroppen.
Man måste acceptera att allt inte går att kontrollera.
Och ibland måste man fatta beslut som känns smärtsamma även när man vet att de är nödvändiga.
För Nanne kom den punkten när ett kirurgiskt ingrepp blev aktuellt.
Det var inget litet beslut.
Det handlade om hennes kropp och om något som också har en stark symbolisk betydelse för många kvinnor.
Att operera bort en del av kroppen kan därför vara en emotionell process långt utöver själva vården.
Det kan handla om sorg över det man förlorar.
Men också om att försöka se framåt.
Nanne har valt att tala om just den sidan av sjukdomen.
Hon vill inte bara berätta om diagnosen eller behandlingen.
Hon berättar om hur det känns.
Och kanske är det därför hennes ord träffar så hårt.
För utanför sjukhuset fortsätter världen som vanligt.
Människor går till jobbet.
Barn går till skolan.
Musiken spelar.
Konserter planeras.
Men för den som precis har fått sitt liv förändrat kan varje liten detalj plötsligt kännas annorlunda.
Det kan vara svårt att tänka på framtiden.
Det kan vara svårt att känna igen sig själv.
Och samtidigt måste man försöka hitta en väg vidare.
Nanne har gjort just det.
Hon har försökt hålla fast vid hoppet och vid tanken på att livet fortsätter även när det tar en oväntad riktning.
Det är en process som inte behöver vara rak.
Vissa dagar kan vara bättre.
Andra kan vara betydligt tyngre.
Det är också något som hennes berättelse påminner om.
Att vara stark betyder inte att man aldrig blir rädd eller ledsen.
Ibland betyder styrka att våga erkänna att någonting är oerhört svårt.
Nanne har gjort det offentligt.
Och genom att göra det har hon också gett andra möjlighet att känna att de inte är ensamma.
Hennes berättelse handlar därför inte bara om en operation.
Den handlar om identitet, kropp och om att försöka acceptera en förändring som man aldrig själv hade valt.
Det finns samtidigt en annan sida av allt detta.
Nanne är fortfarande samma person.
Samma artist.
Samma människa.
Samma kvinna med erfarenheter, minnen, relationer och framtidsdrömmar.
En operation förändrar inte allt det.
Men vägen tillbaka kan ändå kräva tid.
Och det är kanske just där hennes berättelse blir som mest personlig.
För den stora frågan är inte bara vad som hände på operationsbordet.
Det handlar om vad som händer efteråt.
Hur ser man på sig själv?
Hur vänjer man sig vid förändringen?
Hur hittar man tillbaka till vardagen?
Och hur vågar man återigen känna sig bekväm i sin egen kropp?
Det är frågor som inte alltid har snabba svar.
Nanne har själv beskrivit perioden som mycket tuff, men hennes sätt att prata om den visar också att hon försöker gå vidare steg för steg.
Det finns ingen anledning att låtsas att allt är enkelt.
Men det finns heller ingen anledning att ge upp.
Och till slut kommer det fram vad det svåra beslutet faktiskt innebar.
Nanne Grönvall har opererat bort sitt ena bröst.
Det var ett stort och personligt ingrepp som hon beskriver som oerhört tufft.
För henne blev det ytterligare ett steg i kampen mot cancern – men också början på en ny period där hon måste vänja sig vid förändringen och hitta tillbaka till sig själv.
Det är kanske den mest betydelsefulla delen av hennes berättelse.
Hon har inte valt den här vägen.
Men hon väljer att berätta om den.
Och bakom scenkläderna, musiken och det välkända artistnamnet finns en kvinna som precis som många andra tvingas hitta styrka när livet plötsligt förändras.
Det är den sidan av Nanne Grönvall som publiken nu får se.
Inte bara artisten som står under strålkastarna.
Utan människan bakom dem.