Det skulle egentligen bli en kväll fylld av musik, nostalgi och ett efterlängtat återseende på Sollidenscenen. Björn Skifs och Tommy Körberg skulle tillsammans bjuda publiken på en jubileumsföreställning som hade en alldeles särskild betydelse. Det hade gått femtio år sedan de två svenska artisterna första gången stod på samma scen i samband med Skansens stora popbandstävling.
Men bakom kulisserna fanns en oro som publiken inte kunde se.
Björn Skifs hade redan tidigare under veckan varit inlagd på sjukhus. Trots det fanns det länge en förhoppning om att han skulle kunna genomföra konserten. På fredagskvällen lyckades han också ta sig upp på scenen tillsammans med Tommy Körberg. För publiken blev det en föreställning som såg ut att kunna genomföras som planerat.
Samtidigt fanns ett medicinskt team redo bakom scenen under hela kvällen.
Det var ett tydligt tecken på att situationen var mer osäker än vad många i publiken kunde ana. Skifs hade varit så pass dålig tidigare under veckan att han behövt sjukhusvård i två dygn. Ändå ville han själv genomföra konserten.
Och det gjorde han.
Men bara timmar senare skulle situationen förändras.
Under natten mellan fredagen och lördagen blev Björn Skifs sämre igen. Hans hustru ringde efter en ambulans och artisten fördes akut till sjukhus. Plötsligt stod det klart att den planerade fortsättningen på jubileumsfirandet inte kunde genomföras.
Lördagens konsert ställdes in.
Även det planerade framträdandet dagen därpå ställdes in på grund av hans hälsotillstånd.
För arrangören Göta Lejon kom situationen att handla om mer än bara två inställda konserter. Det handlade om en artist som hade försökt göra det han älskade trots att kroppen hade sagt ifrån.
Och det var just den delen av berättelsen som gjorde händelsen så speciell.
Björn Skifs ville egentligen tillbaka till scenen.
När arrangörens producent Åsa Holmgren besökte honom på sjukhuset under lördagen berättade hon att Skifs helst hade åkt till Skansen för att spela. Men läkaren hade sagt nej.
Han fick helt enkelt inte lämna sjukhuset för att stå på scen.
Det var ett besked som enligt Holmgren gjorde honom både besviken och ledsen. Efter en lång karriär som en av Sveriges mest folkkära artister var scenen fortfarande så viktig för honom att han, trots sjukdomsproblemen, hade velat fortsätta.
Men den här gången gick det inte.
Det fanns samtidigt en viktig detalj som gjorde situationen ännu mer oviss. Ingen visste riktigt vad som var fel.
Enligt Åsa Holmgren hade Skifs inte återhämtat sig tillräckligt och var inte i skick att genomföra en fysisk och krävande konsert. Någon närmare förklaring till hans tillstånd presenterades inte i den rapportering som SVT publicerade då.
Det skapade naturligtvis frågor.
Hur kunde han vara tillräckligt pigg för att genomföra fredagens föreställning, för att sedan behöva föras till sjukhus med ambulans bara några timmar senare?
Det var en förändring som kom snabbt.
Och samtidigt visar händelsen hur mycket som ibland kan döljas bakom en professionell scenframträdande. För publiken handlar en konsert om musik, applåder och leenden. På andra sidan scenridån kan verkligheten vara en helt annan.
För Björn Skifs var fredagens framträdande inte bara ännu en konsert. Det var en del av en historisk återförening med Tommy Körberg.
Fem decennier tidigare hade deras vägar korsats på samma plats.
Den 26 augusti 1966 vann Björn Skifs, som då var frontfigur i gruppen Slamcreepers, Skansens stora popbandstävling. Tommy Körberg kom på andra plats med sitt band Maniacs.
Femti år senare skulle de åter stå på Sollidenscenen tillsammans.
Det var därför jubileumskonserterna hade en särskild symbolik. Det var en återblick på början av två långa svenska musikkarriärer och samtidigt ett sätt att återvända till en plats där mycket hade börjat.
Publiken hade anledning att se fram emot kvällen.
Men istället blev det sjukdom som kom att dominera rubrikerna.
Det kanske mest anmärkningsvärda var att Björn Skifs ändå hade valt att gå upp på scenen trots att han nyligen varit inlagd på sjukhus. Han hade fått vård under veckan, men på fredagen mådde han tillräckligt bra för att vilja genomföra konserten.
Bakom scenen fanns sjukvårdspersonal beredd om situationen skulle förändras.
Och det gjorde den.
Efter konserten blev han åter sämre. Under natten kallades ambulans och han fördes till sjukhus.
Därmed förändrades också hela planeringen för helgen.
Lördagens konsert kunde inte genomföras. Söndagens framträdande blev också inställt. Samtidigt fanns en förhoppning om att konserterna skulle kunna genomföras vid ett senare tillfälle.
Men just då var det viktigaste inte scenen, publiken eller jubileet.
Det viktigaste var Björn Skifs hälsa.
Historien säger också något om den sida av artister som publiken sällan får se. När en älskad artist står framför tusentals människor är det lätt att glömma att personen på scenen också kan vara trött, sjuk eller kämpa med något som inte syns.
Björn Skifs hade försökt hålla fast vid föreställningen.
Han hade redan varit på sjukhus.
Han hade ändå valt att uppträda.
Och efteråt tvingades han återvända till sjukhuset.
Det var därför de inställda konserterna väckte så mycket uppmärksamhet. Det handlade inte bara om att en föreställning försvann ur kalendern. Det handlade om en artist som uppenbarligen ville fortsätta göra det han gjort under större delen av sitt liv.
Men den verkliga vändningen kom först när natten föll.
Det var då hustrun ringde efter ambulans.
Det var då det stod klart att fredagens konsert hade blivit mer än bara ett musikaliskt framträdande.
Och det var då läkarnas besked blev avgörande.
Björn Skifs kunde inte återvända till scenen.
Det som skulle ha blivit en nostalgisk helg tillsammans med Tommy Körberg förvandlades istället till en oviss väntan på sjukhuset.
Det är kanske också därför berättelsen har stannat kvar. Först ser man en artist på scenen, mitt i ett jubileum som knyter samman femtio år av svensk musikhistoria. Sedan får man veta vad som hände bakom kulisserna.
Och längst bak i historien finns den detalj som säger allra mest: Björn Skifs ville spela vidare.
Han ville till Skansen.
Men läkaren sa nej.
Efter att han tidigare under veckan hade varit inlagd i två dygn och trots att han lyckades genomföra fredagens konsert, blev han alltså sämre igen under natten och fördes akut till sjukhus i ambulans. Det var den oväntade utvecklingen som gjorde att resten av jubileumshelgen fick ställas in.