Alexander Skarsgård har under många år varit ett av Sveriges mest internationellt kända skådespelarnamn. Han har spelat intensiva, komplicerade och ibland skrämmande karaktärer, stått framför kameror över hela världen och fått uppleva en karriär som många bara kan drömma om. Men bakom framgångarna finns en person som med tiden har börjat se annorlunda på både arbete, familj och vad det egentligen innebär att vara framgångsrik.
I en ny intervju med The Times berättar Skarsgård om hur livet har förändrats, varför han blivit mer noggrann med vilka roller han tackar ja till och hur han försöker skydda sitt privatliv från den ständiga uppmärksamheten. När han nu närmar sig 50-årsåldern verkar det inte längre vara själva karriären som ensam styr hans beslut. Det handlar också om att välja rätt, att uppskatta tiden hemma och att inte låta andras åsikter ta över det egna livet.
För den som har följt hans karriär kan det kanske verka överraskande att en skådespelare med så stor internationell uppmärksamhet helst håller sig borta från mycket av det som följer med berömmelsen. Men just där finns en av de viktigaste ledtrådarna till hur Alexander Skarsgård har valt att leva.
Han har nämligen fattat ett beslut som han har hållit fast vid under många år: han googlar inte sig själv och läser inte recensioner eller kommentarer om vad andra tycker om honom. I en tid när kändisar ständigt möts av reaktioner, diskussioner och bedömningar på nätet har han valt att sätta en tydlig gräns.
Hans resonemang är enkelt, men samtidigt talande. Även om nio personer skriver något positivt kan det räcka med en enda negativ kommentar för att uppmärksamheten ska fastna vid just den. Men inte heller beröm behöver alltid vara hjälpsamt, menar han. Positiva omdömen kan också få en människa att börja tänka för mycket på hur hon uppfattas.
Därför har han valt att inte följa allt som skrivs om honom. Det betyder inte att han saknar intresse för sitt arbete eller för hur filmerna tas emot. Snarare verkar han vilja skilja mellan själva skådespelandet och den ständiga bedömningen som kan följa efteråt. Han vill kunna göra sitt jobb, gå vidare och själv avgöra vad som känns meningsfullt.
Samtidigt har hans syn på karriären förändrats. Under de första åren som skådespelare hade han inte samma frihet att välja mellan olika projekt. I dag har han större möjlighet att tacka nej till roller som inte väcker hans intresse, även när de kan innebära en stor ekonomisk belöning. Den möjligheten vill han använda på ett genomtänkt sätt.
Det märks i hans senaste projekt, filmen Wicker, där han spelar mot den brittiska skådespelaren Olivia Colman. Filmen bygger på en ovanlig idé: en kvinna får en make som bokstavligen har tillverkats av flätat trä och kvistar. Det är en berättelse som skiljer sig markant från traditionella romantiska filmer och som ger utrymme för både humor, sorg och frågor om relationer.
För Skarsgård var just det ovanliga en viktig anledning till att han drogs till manuset. Han har läst många berättelser under sin karriär, och ibland kan ett nytt projekt kännas som en variant av något publiken redan har sett. Wicker var annorlunda. Den hade en egen ton och tog sig an ämnen som äktenskap, patriarkala strukturer och samhällets förväntningar utan att förlora sin värme eller humor.
Han beskriver arbetet med Colman som en av de mest givande samarbetena han har haft. Det är ett starkt omdöme från en skådespelare som under årens lopp har arbetat med många etablerade namn och medverkat i produktioner av mycket olika slag.
Hans karriär har också präglats av roller som gjort honom känd för att gestalta mörka och moraliskt komplicerade män. I True Blood blev han internationellt uppmärksammad, medan Big Little Lies och Succession visade andra sidor av hans förmåga att spela människor som inte alltid är lätta att tycka om. Men han har aldrig velat låsa fast sig vid en enda sorts roll.
Den nyfikenheten verkar ha blivit ännu viktigare med åren. I stället för att enbart fråga sig vad som kan bli nästa stora framgång vill han arbeta med berättelser som känns originella och människor som inspirerar honom. Han vill inte välja ett projekt bara för att det förväntas vara det rätta steget i en karriär. Det är själva innehållet och möjligheten att utforska en intressant karaktär som ska väga tyngst.
Men det är inte bara arbetet som har fått en ny plats i hans liv. Familjen har också blivit allt viktigare. Skarsgård är pappa till en son och styvfar till två tonårsflickor. Faderskapet har gjort honom mer selektiv och förändrat hur han ser på sin tid. Han vill inte längre fylla kalendern enbart för att hålla karriären i ständig rörelse.
Att kunna vara hemma och vara närvarande har fått större betydelse. Det innebär inte att han har tappat lusten att arbeta eller att han tänker dra sig tillbaka. Snarare försöker han hitta en balans där spännande projekt får ta plats utan att hela livet kretsar kring dem.
Det finns också en annan viktig del av hans bakgrund: familjen Skarsgård har länge varit förknippad med skådespeleri och kreativitet. Alexander växte upp i Stockholm i en stor familj, med sin pappa Stellan Skarsgård och flera syskon som också har arbetat inom filmbranschen. Trots det var skådespeleri inte självklart för honom från början. Han gjorde militärtjänst i den svenska marinen och studerade en tid i Storbritannien innan han på allvar återvände till skådespeleriet.
Den vägen har lett honom till en internationell karriär, men Stockholm har fortsatt att vara en viktig plats. Att komma hem efter intensiva arbetsperioder ger honom en tydlig kontrast till livet på inspelningsplatser och under offentlighetens blickar. Familjen och vardagen erbjuder något annat än premiärer, intervjuer och förväntningar.
När han talar om hur män och kvinnor åldras i filmvärlden tar han också upp en fråga som sträcker sig långt utanför hans egen karriär. Under lång tid har kvinnor som inte längre betraktats som unga och attraktiva ofta fått spela mormödrar eller andra biroller, medan män kunnat fortsätta vara huvudpersoner och romantiska intressen långt upp i åldrarna. Han ser tecken på förändring, men menar att mycket återstår att göra.
Det är en reflektion som passar in i hans egen utveckling. Att bli äldre behöver inte betyda att möjligheterna blir färre. Tvärtom kan det öppna dörren till mer varierade roller och berättelser med större djup. För Skarsgård verkar det viktiga vara att fortsätta vara nyfiken och att inte låta andras förväntningar bestämma vilken sorts skådespelare han ska vara.
Kanske är det just därför hans nuvarande livsfas är så intressant. Utåt sett finns fortfarande den internationella stjärnan, de ovanliga filmrollerna och den stora uppmärksamheten. Men bakom bilden finns en man som i allt högre grad väljer bort sådant som inte ger honom något och i stället värdesätter det som händer när kamerorna har slocknat.
Det mest betydelsefulla i hans berättelse är därför inte bara den märkliga rollen i Wicker eller framgångarna som har gjort honom känd över hela världen. Det är förändringen i hur han ser på vad framgång faktiskt betyder. Han vill fortsätta göra spännande filmer, men han vill också kunna stänga dörren till arbetslivet, återvända hem och vara närvarande med familjen.
Och kanske är det den insikten som säger mest om Alexander Skarsgård i dag: han försöker inte längre låta världen tala om för honom hur han ska leva. Han väljer själv vilka berättelser han vill vara en del av – både på filmduken och utanför den.