När Karin Dreijer, känd under artistnamnet Fever Ray, presenterar ny musik handlar det sällan bara om en låt. Hennes värld består av gåtfulla figurer, oväntade bilder och berättelser som inte alltid går att tolka vid första anblicken. I juni 2025 återvände artisten med en ny version av en äldre låt – men den här gången fick musiken sällskap av en märklig gruppterapisession där flera av hennes tidigare videokaraktärer möts.
Singeln heter ”I’m Not Done (Therapy Session)”. Den bygger vidare på en låt från Fever Rays självbetitlade debutalbum från 2009, men har fått en ny musikalisk form och ett visuellt uttryck som passar artistens senare kreativa universum. Resultatet är mer än en traditionell musikvideo: det är en surrealistisk scen där humor, obehag och frågor om hur människor förväntas bete sig blandas.
Bakom projektet står Karin Dreijer, en av Sveriges mest särpräglade elektroniska artister. Under namnet Fever Ray har hen skapat musik som ofta rör sig mellan elektroniska ljudlandskap, teatraliska uttryck och experimentellt berättande. I stället för att förklara allt tydligt låter Dreijer gärna publiken möta bilder och karaktärer som öppnar för flera möjliga tolkningar.
Den nya videon regisserades av Martin Falck, en långvarig samarbetspartner som tidigare har hjälpt till att forma Fever Rays visuella värld. Tillsammans har de byggt upp ett universum där varje musikvideo kan kännas som ett avsnitt i en större, märklig berättelse.
I ”I’m Not Done (Therapy Session)” återvänder flera välbekanta figurer från tidigare videor. Romance, Main, Snusi och Demona Lisa samlas för en gruppterapisession. De får sällskap av terapeuten Ebba, som spelas av Andie Pirata Stendin. Även Anna Arnbom och Stina Dreijer medverkar som dubbelgångare.
Redan själva idén antyder att det inte blir någon vanlig terapisession. Figurerna bär med sig sina egna särdrag och den överdrivna personlighet som gjort dem till delar av Fever Rays visuella berättande. När de placeras i samma rum uppstår en märklig blandning av gruppsamtal, teater och satir.
Terapeuten Ebba framställs som en person med stor tilltro till sina metoder. Hon presenterar sig som expert på mänsklig förbättring och prestationshöjning och talar om hur hon ska hjälpa de besvärliga karaktärerna att förändras. Men hennes självsäkra sätt och överdrivna formuleringar gör att hennes roll också kan uppfattas som en ironisk kommentar till föreställningen att alla människor måste korrigeras, förbättras och anpassas.
I den medföljande presentationen beskriver Ebba hur hon efter att ha följt karaktärerna kom fram till att något måste göras. Hon hävdar skämtsamt att hon övertygat den svenska regeringen om att det skulle kosta mindre skattepengar att lära dem grundläggande färdigheter än att låta dem vara fria. Resonemanget är en del av videons fiktiva universum, inte ett verkligt politiskt förslag.
Det är just denna överdrift som ger klippet sin speciella ton. Terapeuten använder ett språk som låter professionellt och resultatinriktat, men ju mer hon talar, desto tydligare blir den absurda sidan av hennes projekt. Budskapet om att förvandla sorg till tacksamhet låter först uppmuntrande, men i sammanhanget får det en mer tvetydig innebörd.
Måste människor verkligen förändras för att passa in? Vem bestämmer vad som räknas som ett normalt beteende? Och vad händer när någon försöker pressa komplicerade känslor in i ett enkelt system av regler och prestationsmål? Videon ger inga raka svar. I stället låter den frågorna finnas kvar under de surrealistiska scenerna.
Musikaliskt har ”I’m Not Done (Therapy Session)” sina rötter i Fever Rays debut från 2009. Den nya versionen bygger vidare på originalet, men presenterar låten i en omarbetad form. Dreijer hade redan framfört den under turnén ”There’s No Place I’d Rather Be”, där den väckte intresse bland fansen. Med singelsläppet fick den nya tolkningen ett officiellt hem även utanför konserterna.
Låten är också en påminnelse om hur Fever Rays musikaliska identitet har utvecklats genom åren. Debutalbumet från 2009 etablerade ett särpräglat uttryck med elektroniska ljud, en suggestiv atmosfär och en röst som kunde kännas både nära och främmande. Senare projekt har fortsatt att utforska identitet, relationer och mänskligt beteende genom musik och visuella berättelser.
Albumet ”Radical Romantics”, som släpptes 2023, introducerade flera av de figurer som nu återvänder i terapivideon. Genom att samla dem i ett och samma rum knyter Dreijer ihop olika delar av det visuella universum som byggts upp kring albumet. För den som följt de tidigare klippen blir mötet därför också en återkomst till en värld som redan har sin egen historia.
Det finns dessutom en tydlig känsla av att berättelsen inte är avslutad. När den första delen av terapiprojektet släpptes meddelades att en andra del skulle komma den 8 juli 2025. På så sätt presenterades videon inte som en fristående idé, utan som början på ännu ett kapitel i Fever Rays fortsatta utforskning av sina karaktärer.
För Karin Dreijer är musik, scenografi och karaktärer tätt sammanflätade. En låt kan bli en del av en större berättelse, och en till synes komisk scen kan samtidigt bära på frågor om samhällets krav och människors försök att förstå sig själva. Det är en kombination som gör att Fever Rays verk ofta lämnar utrymme för personliga tolkningar.
”I’m Not Done (Therapy Session)” visar hur en låt från 2009 kan få nytt liv genom en oväntad idé och en visuellt rik berättelse. I stället för att enbart blicka tillbaka på en äldre inspelning använder Dreijer den som utgångspunkt för något nytt. De välbekanta figurerna möts, terapeuten försöker få ordning på dem och sessionen utvecklas till en satirisk lek med regler, känslor och föreställningar om förbättring.
Och kanske är det just där videons mest intressanta fråga finns: om någon hela tiden säger åt oss att bli bättre, lugnare och mer tacksamma – när får vi då själva bestämma vilka vi vill vara?