Det finns kärlekshistorier som börjar med en romantisk middag, ett vackert brev eller en slumpmässig blick på gatan. Och så finns det historier som börjar framför tv-kamerorna, fortsätter med ett oväntat telefonsamtal och får en vändning som ingen av de inblandade hade kunnat föreställa sig. För den svenske musiklegendaren Owe Thörnqvist blev ett vanligt tv-framträdande början på en kärlekshistoria som skulle förändra hans liv.
När han närmade sig sin 95-årsdag hade han redan bakom sig ett helt liv fyllt av musik, framgångar och oförglömliga melodier. Men när han berättade om sitt liv var det inte bara karriären som stod i centrum. Mitt bland minnena från scenen, de älskade låtarna och de många åren i rampljuset fanns en kvinna som hade fått en alldeles särskild plats i hans hjärta: Berit Gullberg.
Deras historia började 1984. Vid den tiden hade Owe redan etablerat sig som en av Sveriges mest särpräglade underhållare. Han var känd för sin humor, sitt musikaliska uttryck och sin förmåga att skapa låtar som människor gärna sjöng med i. Berit hade samtidigt sin egen yrkesbana inom tv och kulturlivet. Hon var programledare för det populära morgonprogrammet ”Gomorron Sverige”, där deras vägar skulle korsas.
Det var ett möte som vid första anblicken kanske inte verkade särskilt märkvärdigt. En artist kom till studion för att medverka i ett program, kamerorna rullade och gästerna gjorde sina framträdanden. Men ibland är det just de till synes vardagliga ögonblicken som får störst betydelse i efterhand.
Owe och Berit lärde känna varandra i samband med tv-sändningen. I programmet medverkade även Anna-Greta Leijon, som då var arbetsmarknadsminister. När inspelningen var över var det dags för alla att bege sig tillbaka till Stockholm. Men Anna-Greta hade lagt märke till något mellan Owe och Berit som hon inte tänkte låta passera obemärkt.
Hon uppmanade Owe att återvända till Berit och antydde att hon hade sett vad som höll på att hända. Det var en liten kommentar, men den skulle få en speciell plats i parets gemensamma historia.
Kanske förstod de inte själva då hur viktig den där dagen skulle bli. Ingen kunde veta att mötet skulle leda till ett förhållande som skulle hålla i årtionden, genom förändringar i livet, nya erfarenheter och en lång rad minnen som så småningom skulle bli deras gemensamma historia.
Efter den första kontakten började de höras. Owe fortsatte med sitt arbete som artist och uppträdde på olika scener runt om i landet. Berit hade också ett aktivt yrkesliv. De hade sina egna åtaganden, men intresset för varandra växte.
Det dröjde inte länge innan en ny situation uppstod som visade att vägen till kärleken inte alltid är spikrak. Owe hade en show på Park Avenue i Göteborg, och Berit planerade att resa dit för att träffa honom. Det kunde ha blivit ett enkelt och trevligt möte mellan två människor som ville lära känna varandra bättre.
Men ett telefonsamtal satte plötsligt allt på sin spets.
Owe delade hotellrum med sin son Alexander, som då befann sig i tonåren. När Berit ringde till rummet var det sonen som svarade. Han berättade att Owe inte var där. För Berit uppstod ett missförstånd som snabbt väckte irritation. Hon blev så upprörd att hon inte längre ville genomföra den planerade resan.
När Owe och Berit senare talades vid igen fick han veta vad hon hade reagerat på. Berit undrade vem kvinnan var som fanns på hans rum. Hon hade missuppfattat situationen, och Owe kunde inte låta bli att skratta åt hur allting hade utvecklat sig.
Det som kunde ha blivit slutet på en spirande romans blev i stället en berättelse som de långt senare kunde återge med humor. Missförståndet reds ut, och Owe lyckades åter få kontakt med Berit. Han bjöd henne på hummer och vinbärsbrännvin, och den där besvärliga episoden blev så småningom en del av deras gemensamma minnen.
Kärleken växte, men paret hade ingen brådska att följa någon bestämd mall för hur ett förhållande skulle se ut. De byggde upp ett liv tillsammans och blev sambor. Åren gick, och det som hade börjat med ett tv-program och några oväntade händelser utvecklades till en relation som skulle visa sig vara ovanligt långvarig.
Samtidigt fortsatte Owe att skapa musik. Hans repertoar omfattade allt från humoristiska visor och rock’n’roll till mer eftertänksamma och religiösa kompositioner. Låtar som ”Dagny”, ”Gun från Dragarbrunn”, ”Rumba i Engelska parken” och ”Varm korv boogie” blev en del av den svenska musikhistorien. Hans artistkarriär sträckte sig över flera generationer, och hans musik fortsatte att förknippas med både nostalgi och livsglädje.
Men bakom den offentliga rollen fanns också en mer personlig sida. Owe har berättat om hur stolt han är över att ha kunnat röra sig mellan olika musikaliska uttryck och samtidigt behålla sin egen röst. Han har skrivit både skämtsamma sånger och psalmer, vilket visar en bredd som inte alltid syns när man främst förknippar en artist med hans största hits.
Berit fanns vid hans sida under en stor del av denna resa. Hon var inte bara hans partner utan också en person som delade hans vardag och blev en viktig del av hans liv. Deras gemensamma år kom att handla om mer än stora romantiska gester. Det handlade också om sällskap, förståelse, humor och förmågan att fortsätta välja varandra när vardagen förändrades.
När de senare i livet såg tillbaka på sin relation kunde de konstatera att den hade överlevt långt längre än många kanske hade väntat sig. Efter 35 år tillsammans hade de fortfarande något att fira – och ett nytt kapitel väntade.
År 2019, när Owe var 90 år och Berit 80, bestämde de sig för att gifta sig. Beslutet överraskade kanske dem som trodde att de redan hade hittat sin slutgiltiga form som par. Men för dem var det ett naturligt steg efter alla år tillsammans. Vigseln blev en kärleksfull högtid där musik och personliga detaljer fick en central plats. Owe skrev till och med en egen bröllopsvisa till Berit.
När han senare berättade om frieriet gjorde han det med samma humor som länge hade präglat hans artistpersonlighet. Berit hade sagt att han skulle gå ner på knä, och han skämtade om att han lyckligtvis bara hade ont i det ena knäet. Bakom skämtet fanns ändå ett tydligt budskap: han ville visa henne att hon fortfarande var kvinnan han ville dela livet med.
Under intervjun inför sin 95-årsdag berättade Owe också om hur livet såg ut då. Han beskrev sig själv som klar i huvudet och fortsatte att skriva musik. Han kunde fortfarande spontant börja sjunga under ett samtal. Däremot hade balansen blivit lite sämre, och han använde käpp när han behövde ta sig fram. Berit gick vid hans sida och var ett viktigt stöd i vardagen.
Han talade om henne med stor värme och beskrev henne som sin skyddsängel. Orden sade mycket om hur deras relation hade utvecklats genom åren. Den kärlek som en gång hade börjat i en tv-studio hade blivit en trygghet som fanns kvar även när åldern förde med sig nya begränsningar.
Men det kanske mest anmärkningsvärda med deras historia är inte att en berömd artist hittade kärleken framför tv-kamerorna, eller ens att paret till slut gifte sig efter 35 år som sambor. Det är hur en rad små ögonblick – en uppmärksam väns kommentar, ett missförstått telefonsamtal, en middag med hummer och vinbärsbrännvin – blev byggstenarna i ett helt liv tillsammans.
När Owe Thörnqvist blickade tillbaka på mötet med Berit Gullberg beskrev han henne som sin stora kärlek och berättade hur lycklig han var över att de till slut hade gift sig. Och när han sjöng raderna han själv hade skrivit till henne, sammanfattade han kanske deras historia bättre än någon annan skulle kunna göra: Berit hade kommit till honom som en gåva genom tv-programmet ”Gomorron Sverige”.
Det var där deras vägar möttes 1984. Trettiofem år senare blev de äkta makar – och den oväntade början hade förvandlats till en kärlekshistoria som fortsatte långt efter att tv-kamerorna hade slocknat.