Ulf Brunnberg har under många år varit ett av de mest välkända ansiktena inom svensk film och teater. För många är han för alltid förknippad med Vanheden i de klassiska Jönssonligan-filmerna, men bakom den frispråkiga och ofta humoristiska personligheten har det den senaste tiden funnits en betydligt tuffare verklighet.
Sommaren skulle egentligen kunna ha blivit en lugn period.
I stället slutade den med en olycka som skulle påverka hans hälsa under flera månader.
Strax efter midsommar föll Ulf Brunnberg illa på en stenterrass. Det var inget litet fall. Han slog i huvudet, skadade handen och fick dessutom en revbensskada. Efteråt skulle han upptäcka att konsekvenserna blev betydligt mer långvariga än han först hade kunnat hoppas.
Ulf har själv beskrivit hur han helt enkelt rasade omkull.
Fallet kom plötsligt och lämnade honom liggande på marken med flera skador. Trots situationen lyckades han till slut ta sig till vårdcentralen på egen hand.
Det säger en hel del om hans envishet.
Men att kunna ta sig till vården själv betydde inte att skadorna var lindriga.
Tvärtom.
Efter olyckan fick han bland annat en hjärnskakning och ett brutet revben. Vänsterhanden drabbades särskilt hårt, och två senor i fingrarna gick sönder.
Revbensskadan gjorde dessutom vardagen smärtsam.
Att hosta eller ligga på den skadade sidan kunde göra ordentligt ont. I en intervju efter olyckan berättade Ulf också att blodet forsade när han hade fallit och att det tog omkring en halvtimme innan han lyckades ta sig upp och komma vidare.
Det var alltså inte bara ett fall som snabbt kunde glömmas bort.
Det blev början på en lång period av återhämtning.
Och när Ulf senare berättade om sommaren var det framför allt en kroppsdel som fortfarande ställde till problem.
Vänsterhanden.
Den fungerade inte längre som tidigare.
Ulf beskriver att han saknar kraft i handen och att den fortfarande värker. Han kan inte använda den på det sätt han skulle vilja, och känslan har varit som om handen vore stelopererad.
Det är en särskilt besvärlig situation för en person som under ett långt yrkesliv har varit van vid att använda kroppen på scen och framför kameran.
Men smärtan har inte varit det enda problemet.
Ulf har också behövt förhålla sig till medicineringen.
Smärtstillande kan hjälpa, men han konstaterar samtidigt att man inte kan ta tabletter hur ofta som helst utan att riskera andra problem.
Därför har han fått försöka stå ut.
”Bita ihop” blir hans sätt att beskriva det.
Det är en formulering som passar den bild många har av honom. Ulf Brunnberg har alltid haft en ganska rak och orädd stil, och även när han berättar om smärta gör han det utan att försöka dramatisera situationen.
Men bakom orden finns en vardag som varit betydligt mer begränsad än tidigare.
Under sommaren har han fått ta det lugnt.
Han har tillbringat mycket tid hemma och försökt låta kroppen återhämta sig. Samtidigt har han varit försiktig med att utsätta sig för nya risker.
Efter en sådan olycka förändras också synen på helt vanliga saker.
Det som tidigare kändes självklart kan plötsligt kräva mer eftertanke.
Ulf har själv berättat att han efter fallet blivit rädd för att råka ut för något nytt. Han har därför försökt vara mer försiktig och tänka sig för i vardagen.
Samtidigt fanns det åtminstone en ljuspunkt under sommaren.
Vädret.
Det kanske låter obetydligt, men för Ulf blev det en liten sak som gjorde den långa perioden hemma lättare att stå ut med.
Han kunde trots allt njuta av sommaren även om kroppen inte fungerade som han ville.
Men för en skådespelare går det inte att helt koppla bort arbetet.
Och där fick olyckan konkreta konsekvenser.
Ulf berättar att han har varit tvungen att tacka nej till uppdrag eftersom han helt enkelt inte varit fysiskt lämpad för dem.
Det måste ha varit en ovan situation för en person som arbetat i decennier.
Arbetslivet har alltid varit en stor del av hans identitet. Även när han blivit äldre har han fortsatt att dyka upp i olika sammanhang och hålla sig aktiv.
Nu satte kroppen en gräns.
Och det var inte Ulf själv som bestämde när den gränsen skulle försvinna.
Läkning tar tid.
Senor behöver återhämta sig.
Ett brutet revben måste läka.
Och efter en hjärnskakning behöver kroppen också få tid.
Det är därför inte konstigt att han fortfarande hade problem flera månader efter fallet.
Samtidigt finns det något som visar att han inte tänker ge upp arbetet.
När han får frågan om framtida projekt avslöjar han att det faktiskt finns nya saker på gång.
Han vill bara inte berätta ännu vad det handlar om.
Det enda han säger är att det kommer att bli tydligare i oktober.
Det finns alltså fortfarande planer.
Och även om han ännu inte är tillbaka på scen på samma sätt som tidigare är arbetet inte över.
När han får frågan om scenen svarar han försiktigt att det är både och – men att det framför allt handlar om tv just nu.
Det är kanske den mest positiva delen av hela berättelsen.
Trots smärtan.
Trots handen.
Trots revbenet.
Trots att olyckan tvingat honom att tacka nej till jobb.
Han tänker framåt.
Det är också värt att komma ihåg att olyckan inte kom helt isolerad från tidigare hälsoproblem.
Ulf har under åren haft flera medicinska bekymmer. Han har bland annat berättat om en stroke och två hjärtoperationer. I en tidigare intervju beskrev han hur en av hjärtoperationerna gjordes förebyggande efter att läkarna upptäckt en förträngning.
Tidigare i år berättade han dessutom om hur åldrandet påverkat honom och om de olika krämpor som kommit med åren. Han har själv konstaterat att kroppen tagit stryk efter ett långt liv med både teater, film och fysiskt krävande scenarbete.
Men den senaste olyckan blev ändå något annat.
Den kom plötsligt.
På en vanlig stenbelagd terrass.
Och på några sekunder förändrades vardagen.
Från att kunna göra det mesta själv till att få svårt att använda ena handen.
Från arbete till återhämtning.
Från planer till försiktighet.
Och kanske är det just den detaljen som gör berättelsen så stark.
Ulf Brunnberg är van vid att spela roller där andra ser honom som självsäker och orubblig.
Men den här gången fanns det ingen roll att spela.
När han låg på marken efter fallet var han helt enkelt en 79-årig man som hade skadat sig och behövde ta sig upp.
Och han gjorde det själv.
Det tog tid.
Det gjorde ont.
Och återhämtningen har varit lång.
Ännu flera månader senare är vänsterhanden inte tillbaka som tidigare. Den värker, saknar kraft och begränsar honom i vardagen.
Det är också därför han behövt tacka nej till vissa uppdrag.
Men trots allt finns framtidsplanerna kvar.
Ulf har nya projekt på gång och antyder att mer kommer att avslöjas i oktober.
Så även om sommaren blev långt ifrån vad han hade tänkt sig är han inte färdig.
Han behöver fortfarande läka.
Han behöver fortfarande vara försiktig.
Och handen behöver fortfarande återhämta sig.
Men den kanske viktigaste nyheten finns mellan raderna:
Ulf Brunnberg tänker fortsätta.
Olyckan satte stopp för en del av sommaren och tvingade honom att bromsa, men den tog inte bort viljan att arbeta.
Efter det otäcka fallet på stenläggningen återstår därför inte bara frågan om när handen blir bra.
Det finns också en annan fråga:
Vad väntar i oktober?
Det vill Ulf ännu inte avslöja.
Men en sak är tydlig – trots en sommar fylld av smärta, begränsningar och en kropp som sagt ifrån, har han fortfarande nya planer.