Det har varit några år som få människor skulle beskriva som enkla. För Birgitta Ohlsson har livet på kort tid rymt både stora professionella förändringar, en ny bok, en intensiv valrörelse och framför allt en mycket personlig kamp mot allvarlig sjukdom. Nu, efter allt som hänt, berättar hon själv om hur hon mår och vad som händer när tempot plötsligt sänks.
Mötet med Birgitta Ohlsson sker i Stockholm, bara några dagar efter valdagen. Hon har precis avslutat en period då nästan varje timme har varit fylld av arbete, möten och kampanjande. Samtidigt har hennes självbiografi ”Hon jag en gång var” nyligen kommit ut, en bok där hon skriver om både sitt yrkesliv och de senaste årens erfarenheter.
För en person som länge varit van vid högt tempo kan kontrasten efter en valrörelse kännas märklig. Plötsligt är telefonen inte lika intensiv, kalendern inte lika full och dagarna ser annorlunda ut.
Det är just den känslan Birgitta beskriver när hon möter Svensk Damtidning på Må Bra-galan.
Efter månader av aktivitet finns det plötsligt ett tomrum.
Hon beskriver de första dagarna efter ett val som en period av en viss tomhet. När man under flera månader har varit igång nästan hela tiden kan det vara svårt att direkt förstå vad man ska göra när allting plötsligt tar slut.
Men för Birgitta handlar det inte om att slå av helt.
Snarare om att för ett ögonblick få andas.
”Det är ju ett par dagar av tomhet efter ett val, när man är van att vara igång 24 timmar om dygnet i flera månader, så nu är det skönt att få landa lite”, berättar hon för tidningen.
Och samtidigt finns redan nästa steg någonstans i bakgrunden.
För den som följt Birgitta Ohlssons liv de senaste åren är det tydligt att hennes tillvaro har förändrats på flera sätt. Hon har lämnat delar av sitt tidigare politiska liv bakom sig, återvänt till den politiska arenan i en ny roll och dessutom satt ord på sitt liv i en självbiografi.
Men det är inte bara arbetslivet som har förändrats.
Hennes hälsa har under flera år varit en central del av hennes liv.
År 2021 drabbades Birgitta av bröstcancer. Det blev början på en mycket tuff period med omfattande behandling. Några år senare kom ännu ett svårt besked. År 2024 diagnostiserades hon med akut leukemi.
Det var en utveckling som kom efter en redan mycket krävande cancerbehandling.
Tidigare har Birgitta berättat att hon först fick diagnosen bröstcancer och genomgick omfattande cellgiftsbehandling. När hon senare fick leukemidiagnosen beskrev hon själv känslan som att allting svartnade. Hon hade dessutom drabbats av sepsis och lunginflammation när leukemin upptäcktes.
Behandlingen blev intensiv och följdes senare av en stamcellstransplantation.
Det är mot den bakgrunden som hennes nuvarande besked får en särskild betydelse.
För samtidigt som Birgitta har gått igenom sjukdom och behandling har hon fortsatt att arbeta, skriva och engagera sig. Hon har inte försvunnit från offentligheten. Tvärtom har hon fortsatt att berätta om sina erfarenheter och om hur sjukdom kan förändra synen på livet.
Den nya boken blir därför mer än bara en berättelse om hennes karriär. Den innehåller också erfarenheter från en period då tillvaron förändrades på ett sätt som hon själv inte hade kunnat planera.
Och kanske är det just därför som de små sakerna har fått större betydelse.
Efter en period då kroppen har tvingats genomgå mycket handlar det inte längre bara om att hinna så mycket som möjligt. Det handlar också om att hitta en vardag där livet får plats.
Birgitta säger själv att det är viktigt att ha mål och disciplin även när man är trött. Hon vill inte att sjukdomen ska innebära att livet stannar upp.
Det resonemanget syns också i hennes vardag.
För bara några dagar sedan hade hon skaffat ett nytt gymkort. Sedan dess hade hon redan börjat träna på morgnarna.
Klockan 06.30.
Spinning blev en del av den nya rutinen.
Det kan verka som en liten detalj jämfört med allt annat som hänt. Men för Birgitta verkar det representera något större: en möjlighet att återta en del av vardagen och göra sådant som får henne att känna sig aktiv igen.
Samtidigt är hon medveten om att återhämtning inte bara handlar om träning eller arbete.
Det handlar också om att inte låta livet försvinna medan man försöker hantera allt som händer.
”Sen handlar det mycket om att inte försaka sitt liv”, säger hon.
Det är en mening som får en särskild tyngd när man känner till hennes historia.
Under flera år har hennes tillvaro präglats av sjukhus, behandlingar och osäkerhet. Samtidigt har hon fortsatt att vara yrkesverksam, skriva och engagera sig i frågor som är viktiga för henne.
Nu står hon inför ännu en intensiv period.
Den politiska valrörelsen är över, boken finns ute och hennes offentliga liv fortsätter. Men efter månader av konstant aktivitet har hon åtminstone fått några dagar där hon kan stanna upp.
Och kanske är det just där den största förändringen finns.
Inte i att hon har slutat kämpa eller slutat arbeta.
Utan i att hon har börjat se värdet i att också hinna leva mellan allt som måste göras.
Det är lätt att tro att det viktigaste beskedet handlar om hennes nya bok eller om den politiska framtiden. Men när Birgitta själv berättar om de senaste åren blir det tydligt att det finns något annat som väger tyngre.
Efter bröstcancern 2021 och leukemidiagnosen 2024 har hennes hälsa varit en ständig del av berättelsen. Hon genomgick en stamcellstransplantation 2024 och har sedan dess fortsatt framåt.
Och det är här som hennes senaste besked blir särskilt intressant.
Trots allt hon har gått igenom berättar Birgitta Ohlsson nu att hon återigen har börjat träna regelbundet. Hon går upp tidigt, tar sig till spinning redan klockan 06.30 och försöker hålla fast vid mål och disciplin även när hon känner sig trött.
Det är hennes eget sätt att beskriva nuläget: hon försöker inte försaka sitt liv.
Efter flera år då sjukdomen förändrade hennes vardag är det kanske just detta som är det mest betydelsefulla beskedet. Hon har inte lagt sitt liv på paus. Hon fortsätter framåt – med boken, med arbetet, med nya planer och med en vardag där hon återigen försöker ge plats åt sådant som får henne att må bra.
Och efter allt som hänt är det kanske inte ett stort dramatiskt besked hon vill ge.
Det är något mycket enklare.
Att få landa.
Och sedan börja om igen.