I mer än sex decennier var hon en självklar del av det svenska nöjeslivet. Barbro ”Lill-Babs” Svensson stod på scen, sjöng, spelade teater, medverkade i tv och mötte generation efter generation av svenska tittare och lyssnare.
Hon blev en av de där personerna som nästan kändes som en del av familjen.
Men bakom det välkända leendet fanns ett liv som innehöll betydligt mer än applåder, turnéer och framgångar.
Barbro Margareta Svensson föddes den 9 mars 1938 i byn Tå i Järvsö socken. Hon föddes hemma i köket i sin mammas morföräldrars stuga. Familjen flyttade senare till Stene, där Barbro växte upp tillsammans med sin syster och två yngre bröder.
Ingen kunde då veta att flickan från Hälsingland skulle bli en av Sveriges mest kända artister.
Det började ganska försiktigt.
1953 stod den 15-åriga Barbro på scen under Barnens dag i Järvsö. Hon sjöng ”Min vän Spiken” och gjorde sitt första offentliga framträdande.
Ett år senare förändrades hennes liv.
Efter ett framträdande i radio upptäcktes hon av orkesterledaren Simon Brehm. Han såg något hos den unga sångerskan och tog henne med sig till Stockholm.
Där väntade en helt annan värld.
Som 16-åring fick Barbro uppträda på dansrestaurangen Bal Palais. Samma år kom hennes första skiva, ”Min mammas boogie”.
Karriären hade börjat.
Men samtidigt kom en händelse som skulle förändra hennes privatliv totalt.
Den unga Barbro blev gravid med sitt första barn.
På 1950-talet var situationen för en ogift ung kvinna som väntade barn mycket svår. Barbro har senare berättat att hon mådde mycket dåligt under perioden. Hon kände en enorm press och hade svårt att se hur hon skulle kunna fortsätta sin karriär.
Men hon valde att föda sin dotter Monica.
Och stödet hemifrån blev avgörande.
Hennes mamma Brita stod vid hennes sida. Efter att dottern hade fötts återvände Barbro till Stockholm. Hon hade bestämt sig för att visa att hon ville fortsätta inom branschen.
Det beslutet skulle få stor betydelse.
Barbro blev snart den som försörjde hela familjen. Samtidigt växte hennes egen karriär snabbt.
1957 gjorde hon tv-debut. Året därpå fick hon sin första folkparksshow i eget namn och gav sig också ut på en egenproducerad turné.
Sedan kom låten som skulle förändra allt.
1959 släpptes ”Är du kär i mig ännu Klas-Göran?”.
Låten blev en enorm publikframgång och såldes i mer än 125 000 exemplar. Den blev hennes första guldskiva och kom att följa henne under resten av karriären.
Nu var Barbro ”Lill-Babs” Svensson ett namn som nästan alla kände till.
I början av 1960-talet gick karriären ännu snabbare. 1961 representerade hon Sverige i Eurovision Song Contest i Cannes med ”April, april”. Samtidigt fick hon ett stort genombrott i Tyskland och medverkade i tv-program, filmer och skivinspelningar.
Samma år kom ytterligare en låt som blev starkt förknippad med henne: ”En tuff brud i lyxförpackning”.
Men Lill-Babs var långt ifrån bara sångerska.
Under 1970-talet spelade hon Annie i ”Annie Get Your Gun” på Scandinavium i Göteborg. Hon gjorde flera uppmärksammade krogshower och 1982 skapade författaren Lars Forssell en specialskriven show åt henne.
Åren gick, men Lill-Babs fortsatte.
1994 fick hon ta emot kungens medalj för lång och trogen tjänst. Två år senare kom självbiografin ”Hon är jag”, skriven tillsammans med Anna Wahlgren.
2004 firade hon 50 år som artist med en stor jubileumsshow.
Hon fortsatte sedan att dyka upp i nya sammanhang. 2010 deltog hon i ”Så mycket bättre” och 2012 i ”Stjärnorna på slottet”. År 2017 valdes hon in i Swedish Music Hall of Fame.
Men medan publiken såg den framgångsrika artisten fanns det också en annan sida av hennes liv.
Lill-Babs privatliv hade under många år varit föremål för stort intresse. Hon hade relationer med flera välkända män och hennes kärleksliv blev ofta omskrivet.
Hon hade bland annat en relation med den tyske artisten Peter Kraus, som kallades ”Tysklands Elvis”.
Sedan träffade hon Lasse Berghagen.
De gifte sig 1965 och fick dottern Malin Berghagen året därpå. Äktenskapet tog slut efter bara några år.
1969 gifte sig Lill-Babs med den norske fotbollsmålvakten Kjell Kaspersen. Samma år föddes deras dotter Kristin Kaspersen.
Även det äktenskapet tog slut och skilsmässan blev klar 1973.
Senare levde Lill-Babs utan partner. Hon hade ändå sin familj, sina vänner och sina barnbarn omkring sig.
Men även familjelivet hade haft sina svåra stunder.
Det intensiva artistlivet innebar att hon ibland inte kunde vara tillsammans med sina barn så mycket som hon önskade. I efterhand berättade hon om skuldkänslorna och om hur hon ibland gick undan för att gråta.
Det var en sida av Lill-Babs som publiken sällan såg.
På scenen fanns leendet.
Privat fanns också sorgen, skulden och känslan av att inte alltid räcka till.
Och trots allt fortsatte hon arbeta.
Hon var aktiv ända fram till slutet.
Det sista tv-framträdandet kom i dramakomedin ”Bonusfamiljen”, där hon spelade Gugge. För svenska tv-tittare blev det hennes sista roll.
Men det var först efter hennes död som omfattningen av det som hade hänt under hennes sista tid blev känd.
I början av mars 2018 hade Lill-Babs drabbats av hjärtsvikt och lagts in på sjukhus. Under sjukhusvistelsen upptäckte läkarna dessutom en elakartad cancer.
Det blev en kombination som hennes kropp inte orkade med.
Den 3 april 2018 somnade Barbro ”Lill-Babs” Svensson in, omgiven av sin familj. Hon blev 80 år.
Det som gör hennes historia särskilt stark är kanske inte bara alla år på scenen.
Det är kontrasten.
En kvinna som under mer än 60 år mötte publiken med energi och ett leende hade samtidigt gått igenom perioder av stark oro, familjeproblem, skilsmässor och dåligt samvete.
Hon började som en 15-årig flicka på en scen i Järvsö.
Hon blev en stjärna, försörjde sin familj, fick tre döttrar och byggde en karriär som sträckte sig över flera generationer.
Och när hennes liv närmade sig sitt slut stod hon fortfarande framför kamerorna.
Dagen före hennes död kunde svenska tv-tittare se henne i ”Bonusfamiljen”.
Det är kanske den detalj som säger allra mest om Lill-Babs.
Hon slutade aldrig riktigt att vara artist.
Inte förrän kroppen tvingade henne att göra det.
Och först då kom det slutliga beskedet: bakom den folkkära stjärnan som hela Sverige hade sett i årtionden fanns en kvinna som hade kämpat betydligt fler strider än publiken någonsin kunde se.
Det var Barbro Svensson.
Men för Sverige skulle hon för alltid vara Lill-Babs.