Det fanns en tid då Börje Salming verkade nästan osårbar. Han hade stått upp efter hårda tacklingar, spelat vidare efter svåra skador och gång på gång rest sig när andra kanske hade gett upp. På isen blev han känd för sin tuffhet, men bakom den hårda ytan fanns en person som betydde mycket för sin familj, sina vänner och miljontals hockeyfans.
Därför blev det så svårt att förstå det som hände under hans sista månader i livet.
Plötsligt handlade det inte längre om matcher, poäng eller hockeyrekord. Frågorna blev mycket mer personliga. Hur länge skulle han orka? Skulle han hinna träffa människorna som betydde mest? Och skulle han få uppleva något som länge hade varit en viktig del av hans liv?
Börje Salming föddes i Kiruna den 17 april 1951. Redan tidigt i livet fick han lära sig att vara stark. När han bara var fem år gammal förlorade han sin pappa Erland i en gruvolycka. I sitt Sommar-program berättade Salming senare att hans äldre bror Stig blev en viktig trygghet under uppväxten. Samtidigt bar han med sig saknaden efter en pappa.
Det var kanske där någonstans som en del av hans personlighet formades.
Han lärde sig att ta hand om sig själv och att inte visa när något gjorde ont. Den inställningen skulle följa honom långt senare, när han blev en av Sveriges största ishockeyspelare.
Som 19-åring lämnade han Kiruna och flyttade till Gävle för att spela med Brynäs IF tillsammans med sin bror Stig. Det blev början på en karriär som skulle förändra svensk ishockey för alltid.
Efter tre säsonger och två svenska mästerskapsguld kom det stora steget. Kanada väntade.
Toronto Maple Leafs hade fått upp ögonen för den svenske backen och Salming tog sig över Atlanten. Det var inte en självklar väg för en svensk hockeyspelare på den tiden. Svenskar hade ett rykte om sig att vara för försiktiga och för mjuka för NHL.
Börje Salming bestämde sig för att visa motsatsen.
Och han gjorde det på ett sätt som ingen kunde ignorera.
Under sina 17 säsonger i NHL blev han en av ligans främsta backar. Han spelade 16 säsonger för Toronto Maple Leafs och blev en symbol för den nya generationen europeiska spelare i NHL. Han fick människor i Kanada att se på svenska hockeyspelare på ett helt annat sätt.
Men priset för den hårda spelstilen syntes också på hans kropp.
Salming hade otaliga ärr efter sin karriär. Ett av de mest dramatiska ögonblicken inträffade 1986 när en skridsko träffade hans ansikte. Skadan var mycket allvarlig och Salming behövde omkring 300 stygn.
Han överlevde.
Och precis som så många gånger tidigare kom han tillbaka.
Åren gick och Salmings namn blev allt större. Han blev den förste svensken att väljas in i Hockey Hall of Fame. Hans tröjnummer 21 pensionerades av Toronto Maple Leafs och en staty restes utanför lagets arena.
Men för familjen var han naturligtvis något annat än en hockeyikon.
Han var pappa. Make. Bror. Familjemedlem.
Och när den sista delen av hans liv närmade sig förändrades allting.
I maj 2022 berättade Salming att han hade haft problem med andningen och talet. Några månader senare kom beskedet som förändrade hans och familjens liv totalt.
I augusti berättade Börje Salming offentligt att han hade drabbats av ALS.
Sjukdomen utvecklades snabbt. Det som tidigare hade varit enkelt blev gradvis svårare. Talet påverkades och hans kropp blev allt mer begränsad. För en människa som under hela sitt liv hade förknippats med styrka och fysisk kraft måste förändringen ha varit enorm.
Men samtidigt fanns fortfarande Börje där.
Han fortsatte att möta människor.
Han fortsatte att visa sig.
Och framför allt fortsatte han att vara nära de personer som stod honom närmast.
Hockeyvärlden ville också visa honom hur mycket han hade betytt. I Toronto fick han ett varmt mottagande under Hall of Fame-helgen. Publiken reste sig och hyllade mannen som hade varit med och öppnat dörren för generationer av europeiska spelare.
Det blev ett av de ögonblick som senare skulle få en helt annan betydelse.
För det var inte längre bara en hyllning till en tidigare hockeyspelare. Det blev en hyllning till en människa som befann sig mitt i en mycket svår kamp.
Familjen försökte samtidigt göra det möjligt för honom att få uppleva så mycket som möjligt.
Det var inte självklart att resan till Kanada skulle kunna genomföras. Sjukdomen hade redan påverkat hans förmåga att prata och hans fysiska tillstånd hade försämrats kraftigt. Ändå lyckades han ta sig dit tillsammans med sina närmaste.
I Toronto väntade en publik som inte hade glömt honom.
När han hyllades på isen blev känslorna starka. Börje kunde inte längre uttrycka sig på samma sätt som tidigare, men hans närvaro sade mer än många ord hade kunnat göra.
Kort därefter kom ännu en stor hyllning hemma i Sverige.
På Tidernas hockeygala fick han ta emot NHL hederspris. Människor omkring honom visste samtidigt att tiden var knapp.
Det är kanske just därför de här bilderna har blivit så starka i efterhand.
En man som under större delen av sitt liv hade varit den som kämpade på isen stod nu inför en kamp som inte gick att vinna på samma sätt.
Och ändå fanns det något som han fortfarande kunde få.
Tid tillsammans med sin familj.
Några dagar efter den stora hockeyhyllningen drog familjen sig tillbaka från offentligheten. Fokus skulle nu ligga på Börje och de närmaste.
Sedan kom dagen som många hade fruktat.
Den 24 november 2022 meddelade Toronto Maple Leafs att Börje Salming hade gått bort. Han blev 71 år gammal.
Det var slutet på en kort men intensiv kamp mot ALS.
Men det var också slutet på livet för en man som hade lämnat ett avtryck långt utanför hockeyrinken.
Han hade blivit den förste svenske spelaren i Hockey Hall of Fame. Han hade spelat mer än tusen NHL-matcher för Toronto och förändrat synen på europeiska spelare. Han hade fått sitt nummer pensionerat och en staty rest till hans ära.
Men det som kanske säger allra mest om hans sista tid är inte någon av medaljerna eller utmärkelserna.
Det var att han, trots att kroppen blev allt svagare, fick uppleva något som hans familj så gärna ville ge honom.
Han fick återvända till Toronto.
Han fick möta människorna som hade älskat honom sedan hans första år i NHL.
Han fick höra publikens jubel.
Och han fick se att det han hade byggt upp under ett helt liv fortfarande levde vidare.
Börje Salming somnade in hemma i Nacka, omgiven av sin familj. När dödsbeskedet kom uttryckte Toronto Maple Leafs sin sorg och beskrev honom som en pionjär och ikon med en orubblig kämpaglöd.
För familjen började därefter en helt annan tid.
Hans hustru Pia har senare berättat om hur tomt hemmet blev efter Börjes död. Hon beskrev honom som en trygghet, en vän och ett stöd i vardagen. Hon berättade också att hon ibland tog på sig hans morgonrock för att känna att han fortfarande fanns nära.
Det säger något om skillnaden mellan legenden Börje Salming och människan Börje Salming.
För hockeyvärlden blev han en pionjär.
För Toronto blev han en ikon.
För Sverige blev han en av de största hockeyspelarna någonsin.
Men för de närmaste var han helt enkelt Börje.
Och kanske är det just därför hans sista månader fortfarande berör så många. Han kunde inte längre styra över sjukdomen. Han kunde inte spela sig ur den sista och svåraste matchen.
Men han kunde fortfarande välja att vara nära sina nära och kära.
Och innan tiden tog slut fick han ännu en gång känna den kärlek som följt honom genom hela livet.
Det var kanske den sista stora hyllningen – och den betydde mer än alla troféer.