Det var en dag fylld av sorg, värme och minnen. När Barbro ”Lill-Babs” Svensson skulle begravas i Järvsö samlades människor från olika delar av Sverige för att ta ett sista farväl av en artist som under årtionden hade varit en självklar del av svenskarnas liv.
Redan utanför kyrkan märktes det att detta inte var en vanlig begravning. Flaggorna vajade på halv stång och människor samlades för att hedra kvinnan som hade blivit så mycket mer än en folkkär sångerska. För många var Lill-Babs en del av deras egen historia – en artist vars röst, energi och personlighet hade följt dem genom livet.
Järvsö var hennes hembygd, och där blev avskedet särskilt känslosamt.
Kyrkan fylldes snabbt. Intresset var så stort att långt ifrån alla som ville komma in fick plats. Järvsö kyrka hade omkring tusen platser, men det var ändå svårt att rymma alla som ville vara där när den älskade artisten skulle få sitt sista farväl.
Det fanns något nästan kungligt över stämningen.
Men samtidigt var det personligt.
Det handlade inte bara om en berömd artist som hade gått bort. För människorna i Järvsö var det Barbro som hade försvunnit – kvinnan som de hade sett i vardagen, kvinnan som hade haft en stark anknytning till bygden och som många kände en personlig relation till.
En hel bygd i sorg
När beskedet om Lill-Babs död kom den 3 april spreds sorgen snabbt.
I Järvsö kände många att en del av bygden hade gått förlorad. Hon hade aldrig enbart varit en artist på avstånd. Hon hade fortsatt att ha en stark koppling till platsen där hon hade sina rötter.
Människor beskrev henne som en person som kunde röra sig bland andra utan att göra sig märkvärdig. Hon kunde gå till den lokala mataffären som vem som helst.
Det var just den sidan av Barbro som många ville minnas.
Inte bara scenkläderna, applåderna och de stora framträdandena.
Utan människan bakom artistnamnet.
När begravningen planerades blev det därför viktigt att dagen skulle kännas värdig och personlig. Kyrkoherden Jan Bonander betonade att familjen skulle få en stillsam och respektfull ceremoni.
Och blommorna fick en särskild betydelse.
En sista önskan levde vidare
Barbro hade haft en tydlig önskan när det gällde blommor: hon ville handla lokalt.
Därför kom blommorna till begravningen från Järvsös egen blomsterhandel.
För blomsterhandlaren Heléne Wärholm blev uppdraget något av det mest speciella hon hade varit med om. Det var en ära att få uppfylla Lill-Babs önskan, men samtidigt fanns den stora sorgen där.
Hundratals människor hade kommit för att säga farväl, och blommorna fyllde platsen.
Över hundra blomsterarrangemang mötte gästerna. Rosor formade som hjärtan och kransar från familj och vänner skapade en varm men samtidigt vemodig atmosfär.
Färgerna var inte slumpmässiga.
Vitt och rosa dominerade – färger som hade varit bland Lill-Babs favoriter.
Det var som om även detaljerna i kyrkan berättade någonting om kvinnan som skulle begravas.
Artisterna tog farväl
Begravningen började vid lunchtid med klockringning.
Sedan följde en ceremoni där psalmer sjöngs, dikter lästes och musik framfördes.
Bland dem som medverkade fanns Tommy Nilsson och Andreas Johnson.
Men det var familjen som stod allra närmast centrum.
Lill-Babs döttrar Monica Svensson, Malin Berghagen och Kristin Kaspersen hade alla sina egna minnen av sin mamma. De behövde inte längre tala om henne som den stora svenska artisten.
För dem var hon mamma.
Och just den skillnaden gjorde dagen ännu mer känslosam.
Under ceremonin blev det tydligt att sorgen inte bara fanns hos familjen. Den fanns i hela kyrkan.
Vänner, kollegor och människor som hade följt Lill-Babs karriär i årtionden satt tillsammans.
Alla hade kommit dit av samma anledning.
Att säga farväl.
En vän satte ord på det svåra
Bland de närvarande fanns Ann-Louise Hanson, en nära vän till Lill-Babs.
För henne var dagen särskilt tung.
Hon beskrev känslan av att gå in i kyrkan för det sista avskedet som något mycket svårt. Det var inte bara en ceremoni. Det var ögonblicket då allting plötsligt blev definitivt.
Efter begravningen skulle hon inte längre kunna prata med Barbro, skratta tillsammans med henne eller hitta på något med sin vän.
Det är kanske just det som gör ett sista avsked så svårt.
Det finns en stund när sorgen fortfarande känns overklig.
Sedan kommer den där definitiva känslan.
Den person som funnits där finns inte längre kvar.
För Lill-Babs vänner och familj blev begravningen den stunden.
När kistan bars ut
Ceremonin varade drygt en timme.
Sedan kom ett av de mest känslosamma ögonblicken.
Kistan skulle lämna kyrkan.
Det var Lill-Babs barnbarn som bar ut den till graven.
För många i kyrkan måste det ha varit svårt att hålla tillbaka känslorna.
Efter årtionden på scenen, efter tusentals möten med publiken och efter ett liv som varit så nära förknippat med musik och underhållning, hade den sista färden kommit.
Utanför kyrkan väntade människor.
Och efter gravsättningen fick allmänheten möjlighet att lägga blommor vid hennes viloplats.
På så sätt blev avskedet inte bara familjens.
Det blev hela bygdens.
Även Stockholm ville säga farväl
Några dagar tidigare hade en minnesgudstjänst hållits i Storkyrkan i Stockholm.
Där fick allmänheten också möjlighet att ta farväl.
Många välkända namn fanns på plats.
Björn Skifs, Christina Schollin, Tomas Ledin, Jonas Gardell, Niklas och Jenny Strömstedt samt Sanna Nielsen var några av dem som kom för att hedra Lill-Babs.
Flera av hennes gamla kollegor deltog också.
Siw Malmkvist, Sarah Dawn Finer och Peter Jöback var bland artisterna som hyllade henne.
Även Lill-Babs tidigare make Lasse Berghagen fanns på plats och läste en dikt.
Men kanske var det ändå döttrarnas insats som gjorde allra starkast intryck.
Monica, Malin och Kristin framförde tillsammans sången ”Om inte du fanns”, som hade skrivits särskilt för deras mamma.
Det var första gången de tre sjöng tillsammans på det sättet.
För publiken var det ett musikaliskt ögonblick.
För dem var det något mycket mer personligt.
Orden som ingen kunde värja sig mot
Under begravningen läste Kristin Kaspersen ur texten ”Profeten”.
Det var ett ögonblick där hela sorgen efter Lill-Babs fick ett mänskligt ansikte.
Kristin stod där inte bara som en offentlig person eller programledare.
Hon stod där som dottern som hade förlorat sin mamma.
Och när hon avslutade sin läsning med några enkla ord blev allt plötsligt ännu mer personligt.
Hon sa:
”Jag älskar dig, mamma.”
Det var kort.
Det behövdes egentligen inte mer.
Efter en hel ceremoni fylld av musik, dikter, blommor, minnen och människor som hade kommit för att hylla en av Sveriges mest älskade artister återstod till slut bara det mest grundläggande.
En dotters kärlek till sin mamma.
Det blev kanske också den starkaste bilden från hela avskedet.
Lill-Babs hade tillhört Sverige under större delen av sitt liv. Hon hade stått på scener, sjungit för generationer och blivit en del av svensk populärkultur.
Men när allt det stora var över fanns familjen kvar.
Döttrarna.
Barnbarnen.
Vännerna.
Och alla de människor som ville säga tack.
Begravningen i Järvsö blev därför både sorglig och vacker. Det var ett slut på ett långt artistliv – men också en hyllning till människan Barbro.
Och kanske var det just därför avskedet blev så starkt.
För bakom namnet Lill-Babs fanns en mamma, vän, mormor och Järvsöbo.
När kistan bars ut av barnbarnen och blommorna lämnades vid graven var det inte bara en folkkär artist som begravdes.
Det var Barbro.
Och hennes dotters sista ord sammanfattade det som tusentals människor hade kommit dit för att säga:
Hon skulle aldrig glömmas.