När beskedet kom i december 2024 stannade många upp. En medlem av den svenska kungafamiljen hade gått bort, och med henne avslutades ett kapitel i en familjehistoria som sträcker sig över flera generationer.
Prinsessan Birgitta var 87 år när hon avled. Hon var äldre syster till kung Carl XVI Gustaf och hade under hela sitt liv haft en särskild plats i den svenska kungafamiljen. Men trots sin kungliga bakgrund levde hon på många sätt ett liv som skiljde sig från bilden av en prinsessa som ständigt befinner sig mitt i det svenska hovets centrum.
Hon föddes den 19 januari 1937 och växte upp tillsammans med sina syskon i en tid då den svenska monarkin såg helt annorlunda ut. Hennes barndom präglades naturligtvis av kungafamiljens ställning, men världen runt omkring henne förändrades snabbt.
Birgitta växte upp under en period då Europa fortfarande bar spåren av kriget och de kungliga familjerna hade en betydligt mer synlig roll i samhället än i dag. Som barn blev hon en del av den svenska offentligheten nästan utan att själv ha valt det.
Men när hon blev äldre började hennes liv ta en egen riktning.
Till skillnad från sin bror, som så småningom skulle bli Sveriges kung, valde Birgitta ett liv där hon till stor del skapade sin egen identitet utanför det svenska hovet.
Det skulle snart komma ett avgörande möte.
År 1961 gifte hon sig med den tyske prinsen Johann Georg av Hohenzollern. Äktenskapet innebar att Birgitta fick en stark koppling till den tyska fursteätten och under många år kom att leva mycket av sitt liv utanför Sverige.
Det var en stor förändring.
Från den svenska kungafamiljens miljö till ett internationellt liv med en tysk prins vid sin sida. För publiken kunde det nästan se ut som en saga, men bakom de kungliga titlarna fanns ett vanligt familjeliv med både glädje och vardag.
Tillsammans fick paret tre barn.
Birgitta blev därmed inte bara prinsessa och kungens syster, utan också mamma och senare farmor. Familjen blev en central del av hennes liv, även om hon fortfarande då och då syntes i samband med kungliga evenemang.
Det finns också en annan sida av hennes liv som kanske inte är lika känd.
Birgitta hade ett starkt intresse för golf. Hon blev hedersmedlem i Kungliga Svenska Golfklubben och golfen kom att bli en viktig del av hennes tillvaro.
För många kan det låta som en liten detalj, men den säger mycket om hennes personlighet. Hon var inte en kunglighet som enbart levde genom ceremonier och representation. Hon hade ett eget intresse som följde henne under många år.
Golfen blev också en länk mellan hennes liv i Tyskland och hennes svenska bakgrund.
Samtidigt fortsatte hon att ha en nära relation till sin familj i Sverige.
När hennes bror Carl XVI Gustaf blev kung 1973 förändrades naturligtvis också Birgittas position. Hon var nu syster till Sveriges statschef. Men hon försökte ändå behålla ett liv som till stora delar var hennes eget.
Det var en balansgång som hon skulle fortsätta med under många år.
Att vara kungens syster innebär att offentligheten alltid finns nära. Men Birgitta stod sällan längst fram på samma sätt som kungen eller kronprinsessan Victoria. Hon levde i utkanten av den kungliga rampljuset, samtidigt som hon aldrig helt kunde lämna det.
Och kanske var det just den kombinationen som gjorde henne speciell.
Hon var kunglig, men samtidigt mer avlägsen från den svenska hovvardagen än många andra medlemmar av familjen.
Under senare år kom hon framför allt att förknippas med Mallorca, där hon tillbringade mycket av sin tid. Där kunde hon leva ett lugnare liv och fortsätta med sina intressen.
Men kontakten med Sverige försvann aldrig.
När kungafamiljen samlades vid större tillfällen fanns Birgitta fortfarande med. Hon var en del av den äldre generationen och representerade en tid då kungafamiljen såg annorlunda ut.
För dem som följt det svenska kungahuset länge blev hon därför ett välkänt ansikte.
Men bakom den offentliga rollen fanns en familjemedlem som också betydde mycket för sina närmaste.
När beskedet om hennes bortgång kom beskrev kung Carl XVI Gustaf sin syster med stor värme. Han uttryckte djup sorg och framhöll att hon hade varit en färgstark och öppen person som skulle vara mycket saknad av honom och resten av familjen.
Det är kanske just orden om hennes personlighet som säger mest.
Färgstark.
Öppen.
Och långt ifrån osynlig.
För även om Birgitta inte hade samma centrala roll som sin bror var hon en person med en egen stark karaktär. Hon hade valt sin egen väg, skapat en familj och byggt ett liv där kungligheten bara var en del av hennes identitet.
Det är lätt att tro att livet som prinsessa alltid är fyllt av prakt och privilegier.
Men Birgittas historia visar något annat.
Den handlar om en kvinna som föddes in i en av Europas mest kända kungafamiljer, men som sedan behövde hitta sin egen plats i en värld där hennes familjebakgrund alltid följde henne.
Och det var först när hon själv hade valt sin väg som hennes liv verkligen tog form.
Äktenskapet 1961 blev en viktig vändpunkt. Barnen blev en annan. Golfen ytterligare en. Livet utanför Sverige ännu en.
Under åren förändrades också den svenska kungafamiljen runt henne.
Hennes bror blev kung.
Nästa generation tog plats.
Prinsessor och prinsar växte upp och blev vuxna.
Och Birgitta blev en av de personer som bar på minnen från en helt annan tid.
När hon gick bort hade hon hunnit se nästan nio decennier av förändringar.
Hon hade fötts i en tid då hennes farfar, Gustaf VI Adolf, ännu inte var kung. Hon levde genom sin fars tid som kung, såg sin bror bli statschef och fick uppleva hur den svenska monarkin förändrades genom generationerna.
Men trots alla dessa historiska förändringar förblev en sak densamma.
Familjen.
Och det är också där den mest känslosamma delen av hennes historia finns.
Birgitta var inte bara en prinsessa. Hon var syster, hustru, mamma och farmor. Hon var en kvinna som hade levt större delen av sitt liv under offentlighetens blick men samtidigt byggt ett privat liv långt från de svenska mediernas centrum.
När hon dog den 4 december 2024 var det därför inte bara en kunglig titel som försvann.
Det var en person som hade varit en del av kung Carl XVI Gustafs liv sedan barndomen.
En syster som han hade vuxit upp tillsammans med.
En familjemedlem som han hade sett lämna Sverige, skapa sitt eget liv och senare bli en av de äldre representanterna för den kungliga generationen.
Och kanske är det just detta som gör hennes liv så intressant.
För bakom titeln prinsessa fanns en kvinna som valde sin egen väg.
Hon föddes Birgitta Ingeborg Alice av Sverige den 19 januari 1937. Hon gifte sig med prins Johann Georg av Hohenzollern 1961. Tillsammans fick de tre barn. Hon blev en passionerad golfspelare och levde under många år delar av sitt liv på Mallorca.
Men det mest betydelsefulla kom i slutet.
När prinsessan Birgitta gick bort var hon 87 år gammal. Hennes död bekräftades av det svenska kungahuset, och hennes bror beskrev henne som en färgstark och öppen person som skulle vara djupt saknad av både honom och familjen.
Det är kanske det sista porträttet av Birgitta som är värt att bära med sig.
Inte bara som kungens syster.
Inte bara som prinsessa.
Utan som en kvinna som under nästan nio decennier levde ett liv på sitt eget sätt – med kungligheten som utgångspunkt, men aldrig som hela hennes identitet.