t tunn tråd. Inför riksdagsvalet 2018 befann sig partiet i ett läge som få politiska ledare skulle vilja uppleva. Opinionssiffrorna var svaga, tiden till valet rann snabbt iväg och varje procentenhet kunde bli avgörande.
Mitt i detta stod Ebba Busch Thor.
Hon hade varit partiledare för Kristdemokraterna sedan 2015 och hade på kort tid blivit en av de mest omtalade profilerna i svensk politik. Men våren 2018 handlade det inte längre bara om hur partiet skulle lyckas i valet.
Det handlade om partiets överlevnad i riksdagen.
Och om hennes egen framtid.
När Dagens Nyheter träffade henne då var situationen långt ifrån bekväm. Det återstod knappt fem månader till valet och Kristdemokraterna låg nära riksdagsspärren. Ett misslyckande kunde innebära att partiet förlorade sin plats i riksdagen.
För en partiledare är det ett mardrömsscenario.
Men Ebba Busch Thor valde inte att gömma sig bakom försiktiga formuleringar.
Tvärtom.
Hon fick frågan om vad som skulle hända med henne själv om Kristdemokraterna åkte ur riksdagen.
Svaret blev ovanligt rakt.
Hon ansåg att hon borde få sparken.
Det var ett uttalande som snabbt fångade uppmärksamheten, eftersom det innebar att hon själv kopplade sin framtid till partiets valresultat.
Om partiet misslyckades skulle det inte vara rimligt att hon automatiskt fortsatte som om ingenting hade hänt.
Men situationen var ännu mer dramatisk än de orden först antydde.
Kristdemokraterna hade under lång tid kämpat med att hålla sig över riksdagsspärren. Partiets framtid hade diskuterats intensivt och frågan var om Ebba Busch Thor skulle lyckas vända utvecklingen.
Hon var fortfarande relativt ung, men hade redan hunnit bli en av de mest etablerade partiledarna i svensk politik.
Samtidigt hade hennes ledarskap inneburit en tydlig förändring för partiet.
Hon hade tagit över efter Göran Hägglund och försökt ge Kristdemokraterna en tydligare profil. Frågor om familj, äldre, sjukvård och värderingar stod centralt.
Men väljarnas dom skulle komma i september.
Och innan dess återstod en svår uppgift.
Att övertyga människor om att Kristdemokraterna fortfarande behövdes i riksdagen.
Det var därför varje intervju blev viktig.
Varje framträdande kunde påverka bilden av partiet.
Varje uttalande kunde analyseras.
Och Ebba Busch Thor visste att hennes eget ledarskap stod på spel.
Samtidigt var hon inte beredd att beskriva situationen som ett rent personligt drama.
Hon talade också om partiets politik och om vad hon ansåg att Kristdemokraterna kunde bidra med.
Det fanns alltså en balans mellan två budskap.
Å ena sidan: partiet måste överleva.
Å andra sidan: politiken måste vara tydlig nog för att väljarna ska vilja ge partiet sitt stöd.
Det är också intressant att se tillbaka på hennes ord med facit i hand.
För vid tidpunkten för intervjun fanns ingen garanti för att Kristdemokraterna skulle klara sig.
Partiet befann sig farligt nära spärren på fyra procent.
Om partiet föll under gränsen skulle alla mandat försvinna.
Det skulle inte vara ett vanligt valnederlag.
Det skulle vara en politisk katastrof.
Och för partiledaren skulle frågan om ansvar bli oundviklig.
Ebba Busch Thor valde därför att själv uttala det som många andra kanske hade undvikit.
Hon borde få sparken om partiet åkte ur.
Det var ett sätt att visa att hon var beredd att ta ansvar.
Men samtidigt kan uttalandet ses som ett tecken på hur pressad situationen faktiskt var.
För en partiledare som känner sig trygg med partiets framtid finns det sällan anledning att prata om att få sparken.
Här fanns däremot en verklig risk.
Och den var inte bara teoretisk.
Opinionsmätningarna hade under en längre period visat att Kristdemokraterna kämpade.
Partiet behövde ett lyft.
Frågan var bara om Ebba Busch Thor skulle kunna skapa det.
Hon hade redan gjort en del av arbetet genom att försöka tydliggöra partiets profil. Men politik handlar inte bara om vad ett parti vill säga.
Det handlar om vad väljarna hör.
Och framför allt om vad de väljer att göra på valdagen.
Därför blev sommaren 2018 avgörande.
Kristdemokraterna behövde mobilisera sina väljare och få fler att tro på partiets framtid.
Samtidigt behövde Ebba Busch Thor visa att hon kunde leda partiet genom krisen.
Det var en situation där hennes personliga politiska framtid och partiets framtid nästan gick hand i hand.
Om KD klarade spärren kunde berättelsen förändras.
Om partiet misslyckades kunde allt förändras.
Och det är just därför hennes uttalande från våren 2018 är så intressant att läsa i efterhand.
Det var inte bara ett vanligt politiskt citat.
Det var en personlig risk.
Hon hade satt en tydlig gräns för vad hon ansåg vara ett acceptabelt resultat.
Och samtidigt fortsatte hon att kämpa för att partiet skulle få stanna kvar.
Det finns också en annan dimension i hennes berättelse.
Ebba Busch Thor hade redan då en stark offentlig personlighet. Hon var inte en partiledare som försökte göra sig osynlig.
Hon syntes.
Hon debatterade.
Hon gav intervjuer.
Och hon använde ofta ett direkt språk.
Det gjorde att hennes uttalanden fick större genomslag än många andra politikers.
När hon därför sade att hon borde få sparken om Kristdemokraterna åkte ur riksdagen blev formuleringen svår att missa.
Men vad hände sedan?
Det är här historien tar en helt annan riktning.
Valdagen kom.
Och den situation som hade verkat så hotfull under våren fick ett oväntat svar.
Kristdemokraterna lyckades inte bara överleva.
Partiet fick ett resultat som blev betydligt starkare än många hade räknat med.
I riksdagsvalet 2018 fick Kristdemokraterna 6,32 procent av rösterna och 22 mandat.
Partiet hade alltså klarat spärren med god marginal.
Och Ebba Busch Thor fick därmed något som hon inte hade kunnat vara säker på när hon pratade med Dagens Nyheter några månader tidigare.
En fortsättning.
Det som under våren hade sett ut som en möjlig politisk undergång blev i stället början på en starkare period för partiet.
Det är den stora vändningen i historien.
När Ebba Busch Thor sade att hon borde få sparken om KD åkte ur riksdagen fanns det faktiskt en konkret risk att hennes politiska karriär skulle ta en helt annan väg.
Men väljarna gav henne och partiet ett annat besked.
Kristdemokraterna blev kvar.
Och Ebba Busch Thor blev kvar som partiledare.
Det är först när man känner till slutresultatet som hennes gamla uttalande får sin fulla betydelse.
Det hade kunnat bli hennes politiska avskedsord.
I stället blev det ett av de mest talande citaten från en period då Kristdemokraterna gick från kris till framgång.
Och kanske är det just det som gör berättelsen så fascinerande.
För våren 2018 visste ingen hur det skulle sluta.
Partiet balanserade nära spärren.
Partiledarens framtid var osäker.
Och Ebba Busch Thor var beredd att själv ta konsekvenserna om väljarna sade nej.
Men det blev aldrig det slutet.
Tvärtom.
Det som först såg ut som en möjlig sista strid blev en vändpunkt.
Och de egna orden om att hon borde få sparken fick aldrig den avslutning som många hade kunnat föreställa sig.
Kristdemokraterna åkte inte ur riksdagen.
Och därför behövde Ebba Busch Thor inte lämna partiledarposten.
Det som kunde ha blivit hennes politiska slut blev i stället början på en ny fas.